Ett drama på liv och död

Av en slump fick jag nyss bevittna en förunderlig händelse. Vi väntar ju en ny drottning i den viselösa kupan, och enligt beräkningarna skulle den krypa fram i övermorgon. Men så nu i kväll när jag just skulle börja måla en låda till kuporna fick jag av någon underlig anledning för mig att gå och dra upp lite ogräs nere i grönsakslandet.

Jag gick där och påtade lite och småsurade över myrorna som jag såg krylla runt under kuporna. Så fick jag plötsligt syn på en gulaktig liten madam ligga framför kupan. En drottning? Jovisst var det en drottning!

Vad är det som kryper därnere? En drottning!

Hon kröp runt där på stenarna, och själv for jag in i huset för att hämta kameran. Hann fyra av ett skakigt foto, sedan började tankarna fara fram och tillbaka. "Tänk om det var den rätta drottningen? Tänk om hon varit ute och flugit för att para sig? Oj, jag måste hjälpa henne upp på flustret igen!"

Jag fick upp henne på en målarpensel som jag råkade ha i handen och lade upp henne på flustret. Bina var genast på henne och kastade helt sonika ner henne igen. Väl nere på marken släpade ett bi runt henne ganska brutalt. Det var uppenbart att de inte ville ha henne i kupan.

Ett arbetsbi släpar bort den ratade drottning från kupan.

Men ändå. Jag satte upp henne på flustret igen. Bina rullade runt henne och försökte putta ner henne igen, men hon lyckades hålla sig kvar och smet in i kupan. Först då kom min eftertanke. Det där var kanske inte så smart. Hon blev väl utkastad just därför att hon inte skulle vara där.

"Kom igen nu tjejer, nu puttar vi ner henne.

Men vad hände nu, hon smet in igen. Attans..."

Jag räknade efter lite och kom på att hon inte alls kunde ha varit ute och flugit för att para sig, det var ju alldeles för tidigt för det. Den rätta drottningen fanns troligtvis kvar inne i kupan. Tänk om den här utkastade nu skulle gå in och skada henne? O ack och ve. Det är lätt att vara efterklok. Varför ska man lägga sig i?

Nåväl... Jag fick fortsätta dra upp ogräs. Hittade en halvröd jordgubbe. Tittade på spenaten som snart går i blom. Målade några lådor. Vankade av och an till kupan för att se om den oönskade drottningen blivit utkastad igen.

Till slut fick jag ge upp. Tog av målarkläderna och gick in. I hallen vände jag. Måste bara ut en gång till och kolla...

Och där låg hon. Död på marken nedanför flustret. Hon, eller någon annan av de 13 konkurrenterna. Vi hade ju minst 14 viseceller i kupan. Denna natt blir ödets natt för våra drottningkandidater.