Blåst ute, bin inne. Knappt ett enda litet bi i flusteröppningarna, och mellan skifferplattorna där kuporna står växer ogräset hej vilt. Framför flustren har jag inte dragit upp en enda liten tuva på länge och nu börjar det likna en djungel.
Eftersom det för ovanlighetens skull inte är skytteltrafik in och ut ur kuporna bestämmer jag mig för att rensa lite framför dem. Det blir fint. Jag kommer in i en vilsam ogräsuppdragningstrans och allt annat omkring mig försvinner.
Ogräs är ofta vackert, som den här maskrosen jag fotograferade härom dagen.
Men i dag var det operation dra-upp-och-rensa som gällde.
Jag börjar kratta undan skiten. Rafsar runt och brötar en hel del. När jag ligger där på knä framför de två kuporna hör jag plötsligt ett surrande ljud. Tittar åt vänster och ser hundra bin ute på den ena kupans fluster. De surrar runt och undrar antagligen vad som står på.
En lite knepig syn för mig, eftersom jag ligger i kortärmad pösig bomullsklänning bara några decimeter framför detta respektingivande gäng. De är inte särskilt arga, men av ren reflex far jag ändå upp och hoppar bort. Inget händer.
Jag fortsätter mitt ogräsprojekt, fast i ett mer försiktigt tempo. Men då, är det inte något som rör sig lite under klänningen, i sidan, bak mot ryggen? Vift vift, så, nu var det borta. Det känns inget speciellt.
När jag är klar går jag in, drar upp klänningen och ser ett klassiskt stick-märke på huden. Men det känns knappt något. Kan jag ha blivit stucken?
Jag är rätt så tålig vad gäller insekts-attacker. Har till exempel aldrig märkt av när jag blivit myggbiten och getingstick känns inte heller särskilt mycket. Så ja, kanske har jag fått premiärsticket. I så fall antagligen av ett bi som råkat hamna innanför klänningen under mitt reflexmässiga upphopp. Nu är det väl bara att invänta nästa stick och jämföra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar