Projekt hopslagning

I fredags, alltså för tre dagar sedan, öppnade jag mina kupor för en första vårundersökning. I en av mina tre kupor upptäckte jag att det bara fanns drönaryngel, eller så kallade puckelyngel. Inte bra. Det finns tre troliga förklaringar till detta, och om dessa kan du läsa i blogginlägget från den 23 mars.

Puckelyngel. Det syns inte så bra på bilden, men alla yngel buktar ut ordentligt och är alltså drönaryngel. Drönaren är större än arbetsbiet, därav "puckeln" I mitten till höger syns även en påbörjad visecell.

Nåväl... I går var det dags att ta tjuren vid hornen: att se om jag kunde hitta en oparad drottning i drönarsamhället och nypa henne, för att sedan slå samman drönarsamhället med min övervintrade avläggare.

Det fanns gott om bin i drönarsamhället, men om jag inte agerat hade hela samhället gått en säker död till mötes.

När jag öppnade kupan såg jag till min förvåning att bina börjat dra upp drottningceller. Minst 8 påbörjade drottningceller hittade jag, några hade till och med hunnit fyllas med vit fodersaft.

Två påbörjade drottningceller.

Bina var alltså fullt medvetna om att de saknade drottning, eller att deras eventuella drottning är en riktig odugling. Upptäckten var extra intressant eftersom jag bara två dagar tidigare inte sett spåret av några drottningceller.

Ytterligare en drottningcell, och ovanpå den ett bi med fina pollenbyxor.

I nedre delen av bilden syns yngel som ännu inte hunnit täckas.

Jag hade redan bestämt mig för att slå ihop drönarsamhället med min lilla avläggare som jag gjorde (lite för) sent i somras, men som ändå klarat vintern ganska bra. Drottningen har börjat lägga ägg och det finns redan täckt yngel hos avläggaren. Dessutom har den en prima buckfastdrottning som jag köpt av Egon Andersson på Råda bigårdar. Bistyrkan i avläggaren kan nog anses okej, kanske på gränsen till klen. Så en förstärkning är inte helt fel och då kommer ju drönarsamhället väl till pass.

Eftersom bina i drönarsamhället börjat dra upp drottningceller struntade jag i att försöka hitta en drottning och nypa henne. Kanske finns det en oparad. Kanske är det ett arbetsbi som lagt äggen som nu växt till sig i form av drönaryngel. Jag vet inte. Men eftersom det var så många drottningceller på gång kändes det som att bina längtade efter en ny drottning.

På kvällen när flygbina återvänt flyttade jag lådan med drönarsamhället och satte den ovanpå avläggaren en bit bort. Mellan lådorna lade jag tidningspapper med små hål i. För säkerhets skull satte jag också dubbla spärrgaller mellan lådorna. För om det nu skulle råka finnas en drottning hos drönarsamhället kanske hon vill slåss för sin existens. En biodlarkollega på nätet berättade att han haft drottningar som slagits mellan spärrgaller, och rådde mig därför att ha dubbla. Det bör funka, hoppas jag i alla fall.

Det blev mycket surr när drönarlådan sattes på avläggaren, men ganska snabbt lugnade sig bina och försvann in i kupan. En del flög tillbaka till drönarkupans gamla plats ett tjugotal meter bort. Där står även en annan kupa och några stackars bin försökte därför ta sig in i den, men stoppades effektivt av vaktbina. Ett och annat sent hemkommet flygbi försökte med fyllda pollenbyxor ta sig in i den kvarvarnande kupan, och det var både fascinerande och småhemskt att se hur de nekades inträde.

Så var drönarsamhället på plats ovanpå avläggaren. Nu är det bara att hålla tummarna för att avläggarens drottning Regina ska välkomnas av alla de nya bina.

I dag har vädret varit ganska dåligt och bina har hållit sig inne. Själv sitter jag och håller tummarna för att sammanslagningen lyckats. Må bina i drönarsamhället fröjdas över sin nya drottning. Jag är så klart nyfiken över hur det står till därinne, i det nya sammanslagna samhället. Men jag får sansa mig. Nu behöver de lugn och ro. Själv får jag fantisera, tråda ramar och börja planera för sommarens nya avläggare.

Myrorna har vaknat

I dag upptäckte jag att det inte bara är bina som vaknat, utan även myrorna. Härom dagen fanns det inte ett spår av några myror, men i dag hade de hittat upp i en av kuporna och in under taket. Dock kom de inte längre än till ovansidan av täckbrädorna innan jag sopade iväg dem all världens väg.

Sedan blev det till att rota fram trätjäran. Kupbenen fick sig en rejäl omgång med tjock och kladdig tjära. Det doftade ljuvligt. Tyckte jag i alla fall. Hoppas bina tyckte detsamma. Myrorna lär i alla fall gå en kladdig död till mötes om de nu försöker ta sig upp i kuporna.

Trätjära - ett kladdigt men effektivt myrskydd som luktar gott och dessutom förlänger kupbenens livslängd.

Vårrensning

Redan för en månad sedan började mina bin flyga ut och rensa sig, men de senaste dagarna har omgivningen blivit mer och mer gulprickig för varje dag som går. Kupor, bilar, trädgårdsmöbler. Allt har färgats gult av biskit. Jag smilar mot grannarna och låtsas som ingenting.

Så här ser binas skit ut, för er som inte visste.

Stora blaffor, eftersom de hållit sig hela vintern.

Vårundersökning 2012

I går eftermiddag steg temperaturen till över 12 grader och jag tog mig för att göra en första snabb undersökning i mina tre samhällen. Som jag längtat! I höstas var två av dessa samhällen normalstarka. Det tredje var en sen avläggare som jag gjorde mitt bästa för att få övervintringsduglig. Eftersom denna vinter var min första som biodlare har jag förstås undrat över hur bina klarat sig därinne i kuporna.

I det första samhället jag öppnade, Drottning Wendela den andres, var allt frid och fröjd. Massor av bin, och snälla var de.

Rejält med bin när jag öppnade hos Wendela II, härligt!

Denna kupa har ingen nätbotten, så för att skapa en bättre

ventilation övervintrade jag med en tom HLS-låda underst.

Detta samhälle var viselöst (det vill säga saknade drottning) en tid förra sommaren, och bina drog själva upp den nya drottningen som vi gett namnet Wendela den andre. Hennes mamma kom från Råda bigårdar i Mölnlycke, och just i Mölnlycke gick jag på folkhögskolan Wendelsberg för över 15 år sedan. Därav Wendela-namnet på drottningarna.

Nåväl, i detta samhälle fanns redan täckt yngel, och för första gången fick jag också se Wendela den andre. Så gul och vacker vandrade hon fram över en ram.

Titta så fin hon är, Wendela den andre!

Just denna drottning är fortfarande omärkt eftersom vi aldrig lyckades få syn på henne förra sommaren. Men hon ska märkas med en vit prick (förra årets färg) så småningom, kanske nästa gång jag går igenom samhället med hjälp av tonårsdottern. Jag vill helst att vi ska vara två när vi gör det så vi kan hjälpas åt. Men det får nog dröja ett tag, för efter denna första vårkoll får denna kupa vara ifred ett tag. De hade kvar mat lite här och var, men jag satte också ner en full täckt ram med foder från ett annat samhälle "just in case". Och kanske sätter jag ner en ram med sparad ljunghonung om två veckor när yngelsättningen kommit lite längre.

Gott om foder kvar. Undrar vad de fyra bina i mitten konfererar om...

Dagens andra inspektion blev hos avläggaren. Yngelsättningen var igång, om än sparsamt. På nätbotten låg en till två centimeter med döda bin som jag fick rensa bort. I de andra samhällena hade bina städat själva och det var superrent på bottnarna, men här var det som sagt tjockt med döda bin på botten.

Bistyrkan var ganska klen, men så var detta också en sent tillverkad avläggare och vi invintrade den lite på vinst och förlust. Drottningen levde dock och verkade vara vid god vigör. Det är så konstigt, varje gång jag ser en drottning blir jag så glad och lycklig.

I avläggarsamhället fanns det massor av foder kvar. Men trots det hittade jag en samling bin som dött av svält. De satt i en klump i den yttersta ramen. Det var intressant att se med egna ögon att bin kan svälta trots att kupan är full av mat. Jag har bara läst om det i böcker tidigare. Lyckligtvis var det inte mängder av bin som gått detta öde till mötes, kanske bara ett hundratal.

Bin som sitter inkrupna i tomma celler. De har dött av svält.

Ovanpå dessa stackare satt ytterligare ett lager av döda bin,

men dem borstade jag bort precis innan denna bilden togs.

Så blev det dags att inspektera den tredje kupan. Bina i denna kupa har betett sig lite konstigt i vår. När jag gått förbi har hela kupan börjat surra högt bara av mina fotsteg. Jag har misstänkt att något inte är riktigt som det ska, detta trots att bina varit ute och flugit i en hel månad. Ett märkligt tecken som jag sett är att det flera gånger funnits drönare på flusterbrädan. Levande drönare alltså. "Det borde nog inte finnas så många drönare så här tidigt på våren", har jag tänkt...

När jag öppnade kupan var bina väldigt stirriga. Många flög upp, en hel svärm kändes det som. Och vid inspektion av ramarna kunde jag konstatera följande: yngel, javisst. Men bara puckelyngel, det vill säga drönaryngel.

Den som kan lite om biodling anar vad problemet är. För er som inte är insatta i denna märkliga syssla kan jag berätta att drönare, det vill säga bin av hankön, kommer till ur obefruktade ägg. För att ett bi ska bli av honkön, och utvecklas antingen till ett arbetarbi eller en drottning, krävs det att ägget är befruktat.

En drottning som är parad lägger både befruktade och obefruktade ägg, så att det blir en bra balans mellan drönare (hanar) och arbetarbin (honor). Om det BARA finns drönaryngel är något fel. Antingen så är det en gammal drottning som helt enkelt fått slut på sperma och därför bara kan lägga obefruktade ägg. En sådan kallas på biodlarspråk för drönarmor.

Alternativ två är att det är en oparad drottning som lagt äggen. Och det tredje alternativet är att samhället saknar en drottning och att ett eller flera arbetsbin istället börjat lägga ägg. Som då naturligtvis är obefruktade och blir till drönare.

Efter mycket funderande har jag kommit fram till att det i mitt fall antagligen rör sig om en oparad ungdrottning. Att den gamla drottningen Evita av någon anledning försvunnit under hösten. Vi har i ärlighetens namn inte sett till henne sedan i slutet av juli förra året. I början av augusti hittades en svärm någon kilometer från oss. Men eftersom jag under hela augusti haft både ägg och yngel i kuporna utgick jag från att svärmen inte kom från oss. Nu vet jag inte längre. Kan Evita ha svärmat och lämnat kvar en ungdrotting som inte hann paras? Kanske...

Återstår nu att fatta beslut om vad jag ska göra åt problemet. Jag kan inte under några omständigheter låta "drönarsamhället" vara, för då går hela samhället under. Så på något vis kommer jag att slå ihop detta samhälle med avläggaren. Den sistnämnda var ju ganska klen och kan behöva en förstärkning. Så nu håller jag som bäst på att fundera över hur jag ska göra sammanslagnigen på bästa sätt. Jag vill ju helst inte riskera den fina drottning Regina i avläggaren.

I mitt funderande tar jag hjälp av biodlarkollegor på forumet Alternativ.nu. Ett toppenforum om allt som har med självhushållning att göra, och som har en synnerligen vital diskussionsavdelning för biodling.

Så snart vädret tillåter ska jag gå igenom drönarsamhället igen och se om jag hittar en oparad drottning. Gör jag det ska jag "nypa" henne. Ytterligare en biodlarterm som helt enkelt betyder ha ihjäl henne. Efter det kan jag slå ihop samhället med avläggaren. Hittar jag inte henne så återstår mer raffinerade metoder, men det återkommer jag till i så fall.

Som jag skrivit tidigare - varje dag i bigården bjuder på nya upptäckter. Nu väntar en härlig vår och sommar!

Vårlycka i min trädgård

Vårvärmen har i dag svept in över Hästevik, vår lilla oas på Hisingen strax utanför Göteborg. I trädgården öppnar sig krokusarna mot solen och alla mina tre bisamhällen är ute och flyger. De två stora har varit ute ganska ofta sedan en hel månad tillbaka, men det är först i dag som jag sett att det tredje, avläggaren som vi övervintrade lite på vist och förlust, är ute och flyger rejält.

Vilken lycka det är att en solig förmiddag i mars få studera dessa förunderliga flygande fän. Kameran åkte fram och förevigade några magiska ögonblick. Klicka gärna på bilderna för att se dem större, särskilt intressant tycker jag att den första bilden är, där pollenkornen syns riktigt bra.

Se så fint pollen denna dam samlat i en "pollenbyxa" på bakbenet.

Vackra vingar, vacker päls. Är det konstigt att man förundras?

In för landning!

Fångad i luften, strax innan landning. Med fina pollenbyxor redo att fyllas på.

En fin liten humla hittade också till krokusen.

Vårpigg Donna

På trappräcket hittade jag denna vackra dam i går, när solen lyste och temperaturen var runt 7 grader. Nu längtar jag tills våren kommer på riktigt, och jag hoppas att mina samhällen klarat vintern med styrkan i behåll. Denna vinter har ju varit min första som biodlare och invintringen skedde ganska sent på grund av ljungdraget.