Drönarvax och varroaupptäckt

I dag upplevde jag en milstolpe i min nystartade biodlarkarriär. Varroan.

Vad visste jag om varroa innan jag började bli intresserad av biodling? Ingenting. Jag hade inte ens hört ordet. Nuförtiden tänker jag på varroan ofta. Detta lilla kvalster som ger sig på bina och som kan skapa död och förödelse om det får härja fritt.

Varroan är alltså ett litet kvalster som angriper bina och som förökar sig i celler med yngel. Som biodlare måste man försöka hålla detta otyg i schack. Ett sätt är att använda bekämpningsmedel efter att man skattat den sista honungen. Det finns också ekologiska metoder för varroabekämpning. Dessa är lite krångligare, men om inte angreppet är så stort känns de som ett bra alternativ.

En del i den ekologiska bekämpningen av varroan är att sätta in speciella ramar där bina gärna bygger större celler, och där drottningen sedan lägger obefruktade ägg som utvecklas till drönaryngel. Varroan föredrar nämligen att föröka sig just i celler med drönaryngel eftersom dessa är lite rymligare än cellerna som används till att föda upp arbetarbin.

För några veckor sedan satte jag in min första drönarram. Lite sent på säsongen, men mannen jag köpte bina av hade inte använt drönarramar och det tog ett tag för mig att fundera ut hur jag själv skulle göra. "Bättre sent än aldrig" tänkte jag till slut, och satte dit min specialbyggda drönarram.

Förhoppningsvis har den varroa som finns i kupan tyckt att just cellerna på drönarramen varit de mest attraktiva att slå sig ner i. Vad de däremot inte visste är att det i dag var dags för mig att skära bort de täckta drönaryngeln och avlägsna dem från kupan.

Dagens bortskurna drönarvax med yngel.

För att förinta den eventuella varrroan kan man elda upp det man skurit bort. Själv lade jag istället hela klabbet i frysen. På så vis kan jag senare ge mig i kast med att dissikera hela härligheten och inspektera detta förunderliga bygge. Med djupfrysta stackars drönaryngel. Men, vad gör man inte för sitt samhälles bästa. De klarar sig bra utan de här blivande drönarna. Värre blir det om varroan exploderar i antal.

Innan jag hann få in paketet i frysen hann tonårsdottern upptäcka ett litet varroakvalster på vaxkakan. Ha, se där! Mitt första varroakvalster! Även om jag ägnat många ilskna tankar åt varelser av detta slag var det ändå intressant att studera den lilla illbattingen. Jag har ju undrat så hur varroan ser ut i verkligheten. Tidigare har jag bara sett dessa marodörer på bild.

Efter att ha studerat och fotograferat varelsen åkte den in i frysen tillsammas med offeryngeln och vaxet. Hoppas bara nu att ingen annan i familjen undrar vad det är för läcker matlåda som ligger där i frysen. Och bränner på den nån minut i micron...