Work in progress

I dag kom min pappa och mormor på besök från Skåne, och med sig hade de ytterligare en skattlåda och lite annat smått och gott från Joel Svenssons vaxfabrik i Skälderhus. Jag tillbringade många varma barndomsdagar i Skäldervikens salta vatten och tycker det känns skönt att köpa kupor och annat som behövs därifrån.

Skälderkupor - skänker extra värme i hjärtat på

denna nyblivna biodlare med rötterna i Skåne.

Eftersom gästerna var här och vi stolt ville visa upp vår nya hobby passade vi på att inspektera samhällena just i dag. I vårt vise-lösa samhälle går utvecklingen sin gilla gång. Bina är många, väldigt många fler än i vårt andra samhälle, och det fanns fortfarande gott om täckta yngel kvar. För att vara säkra på att vi verkligen mist drottningen var vi extra noga med att kolla så att det inte fanns några små larver eller ägg i ramarna.

Tonårsdottern visar sin morfar hur bina bor och vad de sysslar med.

Ägg och smålarver lyste med sin frånvaro såvitt vi kunde se, men vad som däremot växt till sig sedan förra inspektionen var de små visecellerna. För fyra dagar sedan fanns det ett par stycken öppna cellkroppar med lite fodersaft. Nu var dessa både stora, täckta och ganska många fler. Vi räknade till runt 14 - 15 stycken.

Dottern håller upp en ram med flera viseceller.

Kanske ligger vår nya drottning och gror i en av dessa.

Mannen vi köpte bina av rekommenderade att vi skulle ta bort de viseceller som såg minst och klenast ut och bara lämna kvar ett par tre stycken. Det var dock svårt för oss att avgöra vilka som var minst, och vi bestämde oss för att i dagsläget låta naturen ha sin gång. I alla fall tills vi tänkt över saken.

Visecellerna som var öppna för fyra dagar sedan är nu täckta. Spännande!

Trots att detta samhälle inte har någon drottning just nu är det inget fel på arbetslusten, även om bina allmänt sett verkar mer oroliga än bina i vårt andra samhälle. I dag var alla de 11 ramar med vaxmellanvägg som vi satte till för snart en vecka sedan fullt utbyggda, och i dag fick samhället sin första skattlåda. Det kändes lite som ett heligt ögonblick när dottern lyfte på den.

För mindre än en vecka sedan var detta bara en enkel mellanvägg.

Nu en vaxkaka fylld av gyllene liv och myllrande rörelse.

Honung, bina gör honung!

Även i vårt andra samhälle har det gått framåt med utbyggnaden av vaxmellanväggarna. Nästan helt utbyggt, men vi väntar nog en dag eller två med att sätta på skattlådan. Vi ska köra skattlådor i HLS-format, men tänker ändå sätta på en lågnormal-låda nu i början av sommaren för att få utbyggda kakor att använda nästa vår vid utökningen efter invintringen. Men vi har inte några trådade och vaxade ramar i lågnormal, så det får bli ett kul projekt att ta tag i den närmsta tiden.

Jag och dottern hjälps åt med inspektionen.

Teamwork med själ och hjärta!

Vi kunde inte låta bli att ta en titt på drottningen i detta samhälle, den vita Evita, som svassade omkring på ramarna på jakt efter nya celler att lägga sina ägg i. Det är en fantastisk känsla när man hittar henne.