Ny drottning igång!

Tittade till avläggaren i förrgår och fann två ramar med alldeles nya och fina ägg. Bina har alltså nu fått en ny, egenproducerad drottning, hon är parad och igång med sin stora livsuppgift. Hurra!

Drottningmärkning

Drottning Wendela den andra - äntligen märkt!

I dag gick jag igenom mina tre samhällen noga. I det starkaste har jag en drottning som bina drog upp själva förra sommaren, vi kallar henne Wendela den andre. Vi har sett till henne några gånger, men inte haft något bra tillfälle att färgmärka henne. Under hennes första tid i kupan ville vi helt enkelt inte störa eftersom samhället varit viselöst en längre tid, och när det gått ett tag och vi väl ville märka henne, ja då höll hon sig helt sonika undan.

De senaste veckorna har jag funderat mer och mer över hur dåligt det är att ha en omärkt drottning. Till exempel: om man reser bort och samhället svärmar under tiden så kan detta, med en omärkt drottning, kanske inträffa utan att man ens upptäcker det. 

Att ha en märkt drottning är dessutom bra för att man lättare hittar henne. Man vet även hur gammal hon är eftersom man märker drottningar med olika färger beroende på vilket år de föds. För årets drottningar är det exempelvis gul som gäller. 

I dag när jag gick igenom samhällena var jag extra noga med det starkaste, eftersom dett förra veckan byggde svärmceller som dessutom stiftades och fylldes med fodersaft. Jag gjorde en avläggare för att förhindra svärmning, och det visade sig i dag att det verkade ha hjälpt. Inga nya svärmceller, utan frid och fröjd och flitiga, snälla bin.

Dessutom fick jag syn på drottningen. Jag hade en nålbur i närheten, stängde in henne i den, hämtade en specialmanick för drottningmärkning och flyttade över henne till den och rotade fram den vita märkpennan. Vitt var förra årets färg, vilket var helt rätt eftersom hon föddes förra sommaren. Jag fick till en fin vit prick på henne, och jiiiiihaaa, så var min första drottningmärkning genomförd!

Nålbur, praktiskt verktyd om man vill begränsa drottningen still en stund.

Ett specialglas som används för att märka drottningar. Se så fin vit prick hon fått!

Höghusbygge

Snart ska jag och tonårsdottern åka iväg på lajv och leka med kämpar, troll, alver, orcher, häxor, knytt och annat mysko, och då gäller det att förbereda så att bina är sysselsatta medan vi är borta. Lilldottern och mannen stannar hemma, men de är måttligt intresserade av bina. I dag blev det alltså på med en ny skattlåda på det starkaste samhället, så nu har vi ett riktigt höghus! 

Den nya lådan är nummer tre från botten. De två understa är yngelrum. När man sätter på en ny skattlåda har jag lärt mig att den ska placeras som den understa av skattlådorna. Den äldsta ska vara överst. 

Vana biodlare lägger kanske märke till att handtagen sitter fram på mina lådor. Bak också givetvis, fast det inte syns på bilden. Det vanligaste är att lådorna placeras så att handtagen hamnar på sidorna, vilket innebär att ramarna löper i samma riktning som framsidan. Detta sätt att placera ramar/lådor kallas varmbygge och är vanligast. 

Jag kör istället med den placeringsmetod som kallas kallbygge, och jag gör det året om. På vintern är kallbygge extra praktiskt eftersom det motverkar kondens och andra fuktrelaterade problem. Bigubben som jag köpte mina bin av körde med kallbygge året om, så jag har fortsatt med det. Vissa tycker att det är opraktiskt om man ser till det ergonomiska, men jag har ju vant mig vid detta och det funkar bra för mig. 

Andra observanta bloggläsare ser kanske också något vitt runt kupbenen. Det är äggskal. Jag har placerat det där för att det sägs försvåra för myror att ta sig in i kupan. Jag har massor med myror på tomten, alla sorter, och hittills har mina kupor klarat sig från myrattacker.  

I mina andra kupor som står på berget intill finns det ännu mer myror, så där använder jag även kanel som jag strör ut runt kupbenen. Det sägs förvirra myrorna, och ja, även dessa kupor har skonats från myror. Så vem vet - gamla husmodersknep kanske verkligen fungerar!

Avläggarcheck

Kupkniv och ramtång - mina viktigaste verktyg som biodlare.

I morse kollade jag till avläggaren som jag gjorde i förrgår. Den påbörjade drottningscellen har bina byggt vidare på, så snart är den täckt. Dock har bina inte påbörjat några nya drottningceller vad jag kunde se, detta trots att avläggaren fick ramar med gott om ägg. Nåväl, bina brukar fixa det mesta så jag får väl bara vänta och se.

Samtidigt som jag kollade till avläggaren passade jag på att skaka ner lite nya bin i den. Jag tog dem från modersamhällets skattlådor och hoppas att de ska trivas i sitt nya hem. På eftermiddagen var det full aktivitet kring avläggaren, med många bin som flög både in och ut.

Det vore väl också på sin plats att kolla till modersamhället snart, för att se om manövern med avläggaren dämpat deras svärmlust. Mer plats och mellanväggar att bygga ut fick de i alla fall så jag hoppas de blivit nöjda med det. Tror jag tar mig en titt om en dag eller två.

Attack mot svärmlusten!

Drottningcell med fodersaft. Denna fick följa med till avläggaren.

I går hittade jag en drottningcell fylld med fodersaft i en av mina kupor. Eftersom jag redan har en prima äggläggande drottning där betyder det förmodligen att bina förbereder sig för att svärma. Då tar den gamla drottningen helt sonika halva samhället med sig och lämnar kupan. 

Jag har ingen större lust att jaga en svärm just nu, så istället får jag försöka få bina på andra tankar. Det finns olika strategier för hur man kan gå tillväga, och mitt val föll på att göra en avläggare, alltså att starta upp ett nytt samhälle med yngelramar och bin från de svärmlystna. Då får bina mer plats, och förhoppningsvis bestämmer de sig för att stanna där de är. Eftersom jag tar ut ramar och ersätter med outbyggda mellanväggar som de kan börja bygga ut får de också mer att göra, och även detta kan få dem bort från svärmtankarna.

Drottningcellen som var aktiverad och som jag hittade i går tog jag bort, men i dag fanns det en ny fin cellkropp fylld med fodersaft. Den fick följa med till avläggaren, och förhoppningsvis blir den till en ny bra drottning.

Drottningcellen. Blir detta avläggarens nya härskarinna?

Till avläggaren tog jag: två ramar yngel, två ramar honung, två utbyggda ramar och resten mellanväggar. Avläggaren ställdes på en ny plats en bit från den gamla kupan. Några bin följde med på yngelramarna, men eftersom det behövs ett rejält gäng bin för att hålla ynglet varmt och utfodrat krävdes fler bin. Det är också fullt möjligt att många av bina som kom med på yngelramarna flyger tillbaka till den gamla kupan, det gör alla bin som redan varit ute och flugit. 

Fler bin behövdes alltså i den nya avläggaren, och helst då bin som stannar kvar. En bigubbe har gett mig rådet att ta bin från skattlådorna, alltså lådorna där drottningen inte har tillträde utan där det bara lagras honung. Det är oftast ungbin som håller hus där, och de har ännu inte lämnat kupan. Därför tog jag ramar från skattlådorna och skakade av bin därifrån ner i en plastback. 

Blå IKEA-back är praktiskt att äga. Här är några av bina som skakades ner.

Två-tre liter bin är en ganska bra mängd att tillsätta i avläggaren, men så många kom jag nog inte upp i. Så det blir till att kolla till avläggaren och skaka ner lite fler bin om någon dag igen. 

Bina skakades ner och skyndade sig ner på ramarna. Må de trivas i sitt nya hem!

Nu hoppas jag att mina bin i ursprungskupan känner att de fått lite att göra och att de inte tycker det är så trångt längre. Mina två samhällen har blivit tre, och förhoppningsvis ska de klara sig allihop. Fortsättning följer...

På berget bakom huset står nu ett av mina gamla samhällen + den nya avläggaren. 

Det tredje samhället, det som antagligen ville svärma, står nere i trädgården.

Sommarens första honung

En hel låda är nästan full men honung, så nu ska det snart slungas! Dock måste slungan lagas först, höstens ljunghonung tog knäcken på den och nu uppför den sig skumt. Tur man har en man som gillar att laga manicker...

Svärmlust?

Tog en snabb titt i bikuporna i dag för att inspektera läget och skära bort drönaryngel för att hålla nere varroan. Till min förtjusning såg jag att ena samhället snart har en hel låda honung klar för mig att skörda. Mums!


Båda samhällena har under ett par veckor byggt massor av drottningceller, och det är ingen fara på taket med det så länge de är ostiftade, alltså att drottningen inte lagt ägg i dem.

Ostiftad drottningcell 

MEN i dag hittade jag en drottningcell med fodersaft, vilket med största sannolikhet innebär att det i den finns ett ägg som bina förbereder för att göra till drottning. Alltså ett tecken på att de fått lust att svärma. 

Jag har ingen lust att förlora en massa bin genom svärmning, och det är inte heller så kul om en svärm skulle bosätta sig i grannens skorsten eller liknande. Så i dag blir det till att börja förbereda en ny kupa och göra en avläggare, alltså dela på samhället. Detta + en ny skattlåda på modersamhället hoppas jag ska dämpa svärmlusten. Håll tummarna!

Drottningcell med fodersaft. Bilden togs i våras, 
då ett av mina andra samhällen var viselöst. 

Skattlåda nummer två

Här kommer vännen Nancy med den nya skattlådan!

Mitt ena samhälle har jobbat väldigt kvickt och fick i dag en ny skattlåda. Den första lådan, som bara bestod av mellanväggar, fick de för knappt en vecka sedan. På denna korta tid har de byggt ut samtliga ramar och fyllt på med en hel del honung.

Allt verkade okej i kupan. Mycket av  både yngel och mat. En och annan drottningcell hittade jag, men än så länge verkar de bara vara övningsbyggen, för ingen innehåll ägg eller fodersaft. Allt väl så långt!

Jag såg också att drönarramen som sattes i för en knapp vecka sedan har blivit fullt utbyggd och jag kunde se små ägg i cellerna. Drönarramen är tredelad, och egentligen skulle jag tagit bort bygget i en av de tre delarna, men i all iver och förundran glömde jag det. Så det blir till att ta två delar nästa gång jag öppnar kupan, om en vecka ungefär.

Titta så mycket fint täckt yngel!
Och på kupkniven syns några drottningceller som jag tog bort.

En liten drottningcell till på kupkniven...

Nu ska bina få att göra - ny låda med bara mellanväggar!

Dagens magiska ögonblick!

Två av universums förunderliga skapelser!

Myrskydd?

Myror. Jag har massvis av dem, både i trädgården där mitt ena samhälle står och på berget där det andra huserar. De är av alla sorter. Små, stora, svarta, bruna, röda... 

Än så länge besvärar de inte mina samhällen allt för mycket. Några få små svarta myror trivs i frigolit-isoleringen på taket till min ena kupa, men de verkar inte intresserade av att ta sig in till bina. Och en och annan stor stackmyra kryper då och då runt på utsidan av kuporna, det är allt.

MEN... den senaste tiden har jag hört fasansfulla historier från biodlarkollegor som fått samhällen fullständigt förintade av myror - och detta på bara några dagar. Hittills har jag förebyggt genom att tjära kupbenen av och till, och det har funkat bra så länge tjäran är kletig. Men det är den ju inte mer än ett par veckor. Därför  tog jag i dag till nästa förebyggande strategi: äggskal runt kupbenen. Det sägs fungera enligt en del biodlare.

Äggskal och tjärade kupben. Kan funka?

Vissa hävdar dock att det måsta vara skal från råa ägg. Själv kör jag blandat: skal från råa, skal från kokta. Någon övertro på denna metod har jag inte, men den kan i alla fall inte skada. Dessutom tycker jag att det blev rätt snyggt med äggskal runt kupbenen.

Att använda Myrr och andra kemiska bekämpningsmedel är helt uteslutet för min del. För det första har jag alldeles för många myror i omgivningarna - att utrota dem vore att ge sig på Mission Impossible. För det andra tycker jag inte att det känns så kul att förgifta myror. Jag gillar dem så länge de inte bits eller förstår. För det tredje så Dels är dessa typer av kemikalier inte bara skadliga för myrorna utan även för bina.

Så, så länge myrorna bara är en lätt plåga kör jag med det ekologiska artilleriet: tjära och äggskal.

Vårens första skattlådor + drönarutskärning

 

I dag har vårens första skattlådor äntligen kommit på plats. Bina övervintrade på en låda, den första maj fick de en andra yngellåda, och i dag satte jag alltså på första skattlådan på båda mina samhällen. I det ena samhället var detta nog i sista stund - bistyrkan var rejäl, det fanns massor av yngel i båda lådorna. 

Fint nybyggt vax, täckt yngel och nere till höger öppet yngel.

I det starka samhället hade bina också börjat öva på att bygga svärmceller. Dock inga som stiftats än, och nu håller jag tummarna för att de inte ska svärma. Så småningom kommer den, min första svärm, men detta är ju bara min andra vår som biodlare så jag väntar gärna ett tag till.

Pusten matas med torv och säckväv.

Samtidigt som skattlådan åkte på passade jag på att ta ut drömarramen som jag satte in i ena samhället i början av maj. Det andra samhället fick ingen drönarram då eftersom jag ville att det skulle ta sig lite i bistyrka först. Drönarramen används för att hålla förekomsten av varroa-kvalster nere. Dessa kvalster förökar sig inne i yngelcellerna och helst då i drönarceller eftersom de är rymligare. Därför kan man sätta in speciella ramar som bina bygger drönarceller på, och sedan helt sonika skära bort hela bitar med täckta yngel.

Ett litet bi söker skydd i ett ledigt hål bland täckta drönarceller. 

Har man som jag en tredelad drönarram är det bäst att skära bort en bit var sjunde dag, men jag hade missat detta mitt i alla andra tankar som flyger omkring i huvudet denna härliga vår. Så i dag blev det till att ta bort hela alltet. Det funkar bra det med, hoppas jag.

Hej då drönare, hej då kvalster!

Min treåriga dotter tog detta fina kort på mig. 
Hon älskar att plåta, kanske blir hon fotograf.

Projekt hopslagning

I fredags, alltså för tre dagar sedan, öppnade jag mina kupor för en första vårundersökning. I en av mina tre kupor upptäckte jag att det bara fanns drönaryngel, eller så kallade puckelyngel. Inte bra. Det finns tre troliga förklaringar till detta, och om dessa kan du läsa i blogginlägget från den 23 mars.

Puckelyngel. Det syns inte så bra på bilden, men alla yngel buktar ut ordentligt och är alltså drönaryngel. Drönaren är större än arbetsbiet, därav "puckeln" I mitten till höger syns även en påbörjad visecell.

Nåväl... I går var det dags att ta tjuren vid hornen: att se om jag kunde hitta en oparad drottning i drönarsamhället och nypa henne, för att sedan slå samman drönarsamhället med min övervintrade avläggare.

Det fanns gott om bin i drönarsamhället, men om jag inte agerat hade hela samhället gått en säker död till mötes.

När jag öppnade kupan såg jag till min förvåning att bina börjat dra upp drottningceller. Minst 8 påbörjade drottningceller hittade jag, några hade till och med hunnit fyllas med vit fodersaft.

Två påbörjade drottningceller.

Bina var alltså fullt medvetna om att de saknade drottning, eller att deras eventuella drottning är en riktig odugling. Upptäckten var extra intressant eftersom jag bara två dagar tidigare inte sett spåret av några drottningceller.

Ytterligare en drottningcell, och ovanpå den ett bi med fina pollenbyxor.

I nedre delen av bilden syns yngel som ännu inte hunnit täckas.

Jag hade redan bestämt mig för att slå ihop drönarsamhället med min lilla avläggare som jag gjorde (lite för) sent i somras, men som ändå klarat vintern ganska bra. Drottningen har börjat lägga ägg och det finns redan täckt yngel hos avläggaren. Dessutom har den en prima buckfastdrottning som jag köpt av Egon Andersson på Råda bigårdar. Bistyrkan i avläggaren kan nog anses okej, kanske på gränsen till klen. Så en förstärkning är inte helt fel och då kommer ju drönarsamhället väl till pass.

Eftersom bina i drönarsamhället börjat dra upp drottningceller struntade jag i att försöka hitta en drottning och nypa henne. Kanske finns det en oparad. Kanske är det ett arbetsbi som lagt äggen som nu växt till sig i form av drönaryngel. Jag vet inte. Men eftersom det var så många drottningceller på gång kändes det som att bina längtade efter en ny drottning.

På kvällen när flygbina återvänt flyttade jag lådan med drönarsamhället och satte den ovanpå avläggaren en bit bort. Mellan lådorna lade jag tidningspapper med små hål i. För säkerhets skull satte jag också dubbla spärrgaller mellan lådorna. För om det nu skulle råka finnas en drottning hos drönarsamhället kanske hon vill slåss för sin existens. En biodlarkollega på nätet berättade att han haft drottningar som slagits mellan spärrgaller, och rådde mig därför att ha dubbla. Det bör funka, hoppas jag i alla fall.

Det blev mycket surr när drönarlådan sattes på avläggaren, men ganska snabbt lugnade sig bina och försvann in i kupan. En del flög tillbaka till drönarkupans gamla plats ett tjugotal meter bort. Där står även en annan kupa och några stackars bin försökte därför ta sig in i den, men stoppades effektivt av vaktbina. Ett och annat sent hemkommet flygbi försökte med fyllda pollenbyxor ta sig in i den kvarvarnande kupan, och det var både fascinerande och småhemskt att se hur de nekades inträde.

Så var drönarsamhället på plats ovanpå avläggaren. Nu är det bara att hålla tummarna för att avläggarens drottning Regina ska välkomnas av alla de nya bina.

I dag har vädret varit ganska dåligt och bina har hållit sig inne. Själv sitter jag och håller tummarna för att sammanslagningen lyckats. Må bina i drönarsamhället fröjdas över sin nya drottning. Jag är så klart nyfiken över hur det står till därinne, i det nya sammanslagna samhället. Men jag får sansa mig. Nu behöver de lugn och ro. Själv får jag fantisera, tråda ramar och börja planera för sommarens nya avläggare.

Myrorna har vaknat

I dag upptäckte jag att det inte bara är bina som vaknat, utan även myrorna. Härom dagen fanns det inte ett spår av några myror, men i dag hade de hittat upp i en av kuporna och in under taket. Dock kom de inte längre än till ovansidan av täckbrädorna innan jag sopade iväg dem all världens väg.

Sedan blev det till att rota fram trätjäran. Kupbenen fick sig en rejäl omgång med tjock och kladdig tjära. Det doftade ljuvligt. Tyckte jag i alla fall. Hoppas bina tyckte detsamma. Myrorna lär i alla fall gå en kladdig död till mötes om de nu försöker ta sig upp i kuporna.

Trätjära - ett kladdigt men effektivt myrskydd som luktar gott och dessutom förlänger kupbenens livslängd.

Vårrensning

Redan för en månad sedan började mina bin flyga ut och rensa sig, men de senaste dagarna har omgivningen blivit mer och mer gulprickig för varje dag som går. Kupor, bilar, trädgårdsmöbler. Allt har färgats gult av biskit. Jag smilar mot grannarna och låtsas som ingenting.

Så här ser binas skit ut, för er som inte visste.

Stora blaffor, eftersom de hållit sig hela vintern.

Vårundersökning 2012

I går eftermiddag steg temperaturen till över 12 grader och jag tog mig för att göra en första snabb undersökning i mina tre samhällen. Som jag längtat! I höstas var två av dessa samhällen normalstarka. Det tredje var en sen avläggare som jag gjorde mitt bästa för att få övervintringsduglig. Eftersom denna vinter var min första som biodlare har jag förstås undrat över hur bina klarat sig därinne i kuporna.

I det första samhället jag öppnade, Drottning Wendela den andres, var allt frid och fröjd. Massor av bin, och snälla var de.

Rejält med bin när jag öppnade hos Wendela II, härligt!

Denna kupa har ingen nätbotten, så för att skapa en bättre

ventilation övervintrade jag med en tom HLS-låda underst.

Detta samhälle var viselöst (det vill säga saknade drottning) en tid förra sommaren, och bina drog själva upp den nya drottningen som vi gett namnet Wendela den andre. Hennes mamma kom från Råda bigårdar i Mölnlycke, och just i Mölnlycke gick jag på folkhögskolan Wendelsberg för över 15 år sedan. Därav Wendela-namnet på drottningarna.

Nåväl, i detta samhälle fanns redan täckt yngel, och för första gången fick jag också se Wendela den andre. Så gul och vacker vandrade hon fram över en ram.

Titta så fin hon är, Wendela den andre!

Just denna drottning är fortfarande omärkt eftersom vi aldrig lyckades få syn på henne förra sommaren. Men hon ska märkas med en vit prick (förra årets färg) så småningom, kanske nästa gång jag går igenom samhället med hjälp av tonårsdottern. Jag vill helst att vi ska vara två när vi gör det så vi kan hjälpas åt. Men det får nog dröja ett tag, för efter denna första vårkoll får denna kupa vara ifred ett tag. De hade kvar mat lite här och var, men jag satte också ner en full täckt ram med foder från ett annat samhälle "just in case". Och kanske sätter jag ner en ram med sparad ljunghonung om två veckor när yngelsättningen kommit lite längre.

Gott om foder kvar. Undrar vad de fyra bina i mitten konfererar om...

Dagens andra inspektion blev hos avläggaren. Yngelsättningen var igång, om än sparsamt. På nätbotten låg en till två centimeter med döda bin som jag fick rensa bort. I de andra samhällena hade bina städat själva och det var superrent på bottnarna, men här var det som sagt tjockt med döda bin på botten.

Bistyrkan var ganska klen, men så var detta också en sent tillverkad avläggare och vi invintrade den lite på vinst och förlust. Drottningen levde dock och verkade vara vid god vigör. Det är så konstigt, varje gång jag ser en drottning blir jag så glad och lycklig.

I avläggarsamhället fanns det massor av foder kvar. Men trots det hittade jag en samling bin som dött av svält. De satt i en klump i den yttersta ramen. Det var intressant att se med egna ögon att bin kan svälta trots att kupan är full av mat. Jag har bara läst om det i böcker tidigare. Lyckligtvis var det inte mängder av bin som gått detta öde till mötes, kanske bara ett hundratal.

Bin som sitter inkrupna i tomma celler. De har dött av svält.

Ovanpå dessa stackare satt ytterligare ett lager av döda bin,

men dem borstade jag bort precis innan denna bilden togs.

Så blev det dags att inspektera den tredje kupan. Bina i denna kupa har betett sig lite konstigt i vår. När jag gått förbi har hela kupan börjat surra högt bara av mina fotsteg. Jag har misstänkt att något inte är riktigt som det ska, detta trots att bina varit ute och flugit i en hel månad. Ett märkligt tecken som jag sett är att det flera gånger funnits drönare på flusterbrädan. Levande drönare alltså. "Det borde nog inte finnas så många drönare så här tidigt på våren", har jag tänkt...

När jag öppnade kupan var bina väldigt stirriga. Många flög upp, en hel svärm kändes det som. Och vid inspektion av ramarna kunde jag konstatera följande: yngel, javisst. Men bara puckelyngel, det vill säga drönaryngel.

Den som kan lite om biodling anar vad problemet är. För er som inte är insatta i denna märkliga syssla kan jag berätta att drönare, det vill säga bin av hankön, kommer till ur obefruktade ägg. För att ett bi ska bli av honkön, och utvecklas antingen till ett arbetarbi eller en drottning, krävs det att ägget är befruktat.

En drottning som är parad lägger både befruktade och obefruktade ägg, så att det blir en bra balans mellan drönare (hanar) och arbetarbin (honor). Om det BARA finns drönaryngel är något fel. Antingen så är det en gammal drottning som helt enkelt fått slut på sperma och därför bara kan lägga obefruktade ägg. En sådan kallas på biodlarspråk för drönarmor.

Alternativ två är att det är en oparad drottning som lagt äggen. Och det tredje alternativet är att samhället saknar en drottning och att ett eller flera arbetsbin istället börjat lägga ägg. Som då naturligtvis är obefruktade och blir till drönare.

Efter mycket funderande har jag kommit fram till att det i mitt fall antagligen rör sig om en oparad ungdrottning. Att den gamla drottningen Evita av någon anledning försvunnit under hösten. Vi har i ärlighetens namn inte sett till henne sedan i slutet av juli förra året. I början av augusti hittades en svärm någon kilometer från oss. Men eftersom jag under hela augusti haft både ägg och yngel i kuporna utgick jag från att svärmen inte kom från oss. Nu vet jag inte längre. Kan Evita ha svärmat och lämnat kvar en ungdrotting som inte hann paras? Kanske...

Återstår nu att fatta beslut om vad jag ska göra åt problemet. Jag kan inte under några omständigheter låta "drönarsamhället" vara, för då går hela samhället under. Så på något vis kommer jag att slå ihop detta samhälle med avläggaren. Den sistnämnda var ju ganska klen och kan behöva en förstärkning. Så nu håller jag som bäst på att fundera över hur jag ska göra sammanslagnigen på bästa sätt. Jag vill ju helst inte riskera den fina drottning Regina i avläggaren.

I mitt funderande tar jag hjälp av biodlarkollegor på forumet Alternativ.nu. Ett toppenforum om allt som har med självhushållning att göra, och som har en synnerligen vital diskussionsavdelning för biodling.

Så snart vädret tillåter ska jag gå igenom drönarsamhället igen och se om jag hittar en oparad drottning. Gör jag det ska jag "nypa" henne. Ytterligare en biodlarterm som helt enkelt betyder ha ihjäl henne. Efter det kan jag slå ihop samhället med avläggaren. Hittar jag inte henne så återstår mer raffinerade metoder, men det återkommer jag till i så fall.

Som jag skrivit tidigare - varje dag i bigården bjuder på nya upptäckter. Nu väntar en härlig vår och sommar!

Vårlycka i min trädgård

Vårvärmen har i dag svept in över Hästevik, vår lilla oas på Hisingen strax utanför Göteborg. I trädgården öppnar sig krokusarna mot solen och alla mina tre bisamhällen är ute och flyger. De två stora har varit ute ganska ofta sedan en hel månad tillbaka, men det är först i dag som jag sett att det tredje, avläggaren som vi övervintrade lite på vist och förlust, är ute och flyger rejält.

Vilken lycka det är att en solig förmiddag i mars få studera dessa förunderliga flygande fän. Kameran åkte fram och förevigade några magiska ögonblick. Klicka gärna på bilderna för att se dem större, särskilt intressant tycker jag att den första bilden är, där pollenkornen syns riktigt bra.

Se så fint pollen denna dam samlat i en "pollenbyxa" på bakbenet.

Vackra vingar, vacker päls. Är det konstigt att man förundras?

In för landning!

Fångad i luften, strax innan landning. Med fina pollenbyxor redo att fyllas på.

En fin liten humla hittade också till krokusen.

Vårpigg Donna

På trappräcket hittade jag denna vackra dam i går, när solen lyste och temperaturen var runt 7 grader. Nu längtar jag tills våren kommer på riktigt, och jag hoppas att mina samhällen klarat vintern med styrkan i behåll. Denna vinter har ju varit min första som biodlare och invintringen skedde ganska sent på grund av ljungdraget.