Attack mot svärmlusten!

Drottningcell med fodersaft. Denna fick följa med till avläggaren.

I går hittade jag en drottningcell fylld med fodersaft i en av mina kupor. Eftersom jag redan har en prima äggläggande drottning där betyder det förmodligen att bina förbereder sig för att svärma. Då tar den gamla drottningen helt sonika halva samhället med sig och lämnar kupan. 

Jag har ingen större lust att jaga en svärm just nu, så istället får jag försöka få bina på andra tankar. Det finns olika strategier för hur man kan gå tillväga, och mitt val föll på att göra en avläggare, alltså att starta upp ett nytt samhälle med yngelramar och bin från de svärmlystna. Då får bina mer plats, och förhoppningsvis bestämmer de sig för att stanna där de är. Eftersom jag tar ut ramar och ersätter med outbyggda mellanväggar som de kan börja bygga ut får de också mer att göra, och även detta kan få dem bort från svärmtankarna.

Drottningcellen som var aktiverad och som jag hittade i går tog jag bort, men i dag fanns det en ny fin cellkropp fylld med fodersaft. Den fick följa med till avläggaren, och förhoppningsvis blir den till en ny bra drottning.

Drottningcellen. Blir detta avläggarens nya härskarinna?

Till avläggaren tog jag: två ramar yngel, två ramar honung, två utbyggda ramar och resten mellanväggar. Avläggaren ställdes på en ny plats en bit från den gamla kupan. Några bin följde med på yngelramarna, men eftersom det behövs ett rejält gäng bin för att hålla ynglet varmt och utfodrat krävdes fler bin. Det är också fullt möjligt att många av bina som kom med på yngelramarna flyger tillbaka till den gamla kupan, det gör alla bin som redan varit ute och flugit. 

Fler bin behövdes alltså i den nya avläggaren, och helst då bin som stannar kvar. En bigubbe har gett mig rådet att ta bin från skattlådorna, alltså lådorna där drottningen inte har tillträde utan där det bara lagras honung. Det är oftast ungbin som håller hus där, och de har ännu inte lämnat kupan. Därför tog jag ramar från skattlådorna och skakade av bin därifrån ner i en plastback. 

Blå IKEA-back är praktiskt att äga. Här är några av bina som skakades ner.

Två-tre liter bin är en ganska bra mängd att tillsätta i avläggaren, men så många kom jag nog inte upp i. Så det blir till att kolla till avläggaren och skaka ner lite fler bin om någon dag igen. 

Bina skakades ner och skyndade sig ner på ramarna. Må de trivas i sitt nya hem!

Nu hoppas jag att mina bin i ursprungskupan känner att de fått lite att göra och att de inte tycker det är så trångt längre. Mina två samhällen har blivit tre, och förhoppningsvis ska de klara sig allihop. Fortsättning följer...

På berget bakom huset står nu ett av mina gamla samhällen + den nya avläggaren. 

Det tredje samhället, det som antagligen ville svärma, står nere i trädgården.

Svärmlust?

Tog en snabb titt i bikuporna i dag för att inspektera läget och skära bort drönaryngel för att hålla nere varroan. Till min förtjusning såg jag att ena samhället snart har en hel låda honung klar för mig att skörda. Mums!


Båda samhällena har under ett par veckor byggt massor av drottningceller, och det är ingen fara på taket med det så länge de är ostiftade, alltså att drottningen inte lagt ägg i dem.

Ostiftad drottningcell 

MEN i dag hittade jag en drottningcell med fodersaft, vilket med största sannolikhet innebär att det i den finns ett ägg som bina förbereder för att göra till drottning. Alltså ett tecken på att de fått lust att svärma. 

Jag har ingen lust att förlora en massa bin genom svärmning, och det är inte heller så kul om en svärm skulle bosätta sig i grannens skorsten eller liknande. Så i dag blir det till att börja förbereda en ny kupa och göra en avläggare, alltså dela på samhället. Detta + en ny skattlåda på modersamhället hoppas jag ska dämpa svärmlusten. Håll tummarna!

Drottningcell med fodersaft. Bilden togs i våras, 
då ett av mina andra samhällen var viselöst. 

Projekt hopslagning

I fredags, alltså för tre dagar sedan, öppnade jag mina kupor för en första vårundersökning. I en av mina tre kupor upptäckte jag att det bara fanns drönaryngel, eller så kallade puckelyngel. Inte bra. Det finns tre troliga förklaringar till detta, och om dessa kan du läsa i blogginlägget från den 23 mars.

Puckelyngel. Det syns inte så bra på bilden, men alla yngel buktar ut ordentligt och är alltså drönaryngel. Drönaren är större än arbetsbiet, därav "puckeln" I mitten till höger syns även en påbörjad visecell.

Nåväl... I går var det dags att ta tjuren vid hornen: att se om jag kunde hitta en oparad drottning i drönarsamhället och nypa henne, för att sedan slå samman drönarsamhället med min övervintrade avläggare.

Det fanns gott om bin i drönarsamhället, men om jag inte agerat hade hela samhället gått en säker död till mötes.

När jag öppnade kupan såg jag till min förvåning att bina börjat dra upp drottningceller. Minst 8 påbörjade drottningceller hittade jag, några hade till och med hunnit fyllas med vit fodersaft.

Två påbörjade drottningceller.

Bina var alltså fullt medvetna om att de saknade drottning, eller att deras eventuella drottning är en riktig odugling. Upptäckten var extra intressant eftersom jag bara två dagar tidigare inte sett spåret av några drottningceller.

Ytterligare en drottningcell, och ovanpå den ett bi med fina pollenbyxor.

I nedre delen av bilden syns yngel som ännu inte hunnit täckas.

Jag hade redan bestämt mig för att slå ihop drönarsamhället med min lilla avläggare som jag gjorde (lite för) sent i somras, men som ändå klarat vintern ganska bra. Drottningen har börjat lägga ägg och det finns redan täckt yngel hos avläggaren. Dessutom har den en prima buckfastdrottning som jag köpt av Egon Andersson på Råda bigårdar. Bistyrkan i avläggaren kan nog anses okej, kanske på gränsen till klen. Så en förstärkning är inte helt fel och då kommer ju drönarsamhället väl till pass.

Eftersom bina i drönarsamhället börjat dra upp drottningceller struntade jag i att försöka hitta en drottning och nypa henne. Kanske finns det en oparad. Kanske är det ett arbetsbi som lagt äggen som nu växt till sig i form av drönaryngel. Jag vet inte. Men eftersom det var så många drottningceller på gång kändes det som att bina längtade efter en ny drottning.

På kvällen när flygbina återvänt flyttade jag lådan med drönarsamhället och satte den ovanpå avläggaren en bit bort. Mellan lådorna lade jag tidningspapper med små hål i. För säkerhets skull satte jag också dubbla spärrgaller mellan lådorna. För om det nu skulle råka finnas en drottning hos drönarsamhället kanske hon vill slåss för sin existens. En biodlarkollega på nätet berättade att han haft drottningar som slagits mellan spärrgaller, och rådde mig därför att ha dubbla. Det bör funka, hoppas jag i alla fall.

Det blev mycket surr när drönarlådan sattes på avläggaren, men ganska snabbt lugnade sig bina och försvann in i kupan. En del flög tillbaka till drönarkupans gamla plats ett tjugotal meter bort. Där står även en annan kupa och några stackars bin försökte därför ta sig in i den, men stoppades effektivt av vaktbina. Ett och annat sent hemkommet flygbi försökte med fyllda pollenbyxor ta sig in i den kvarvarnande kupan, och det var både fascinerande och småhemskt att se hur de nekades inträde.

Så var drönarsamhället på plats ovanpå avläggaren. Nu är det bara att hålla tummarna för att avläggarens drottning Regina ska välkomnas av alla de nya bina.

I dag har vädret varit ganska dåligt och bina har hållit sig inne. Själv sitter jag och håller tummarna för att sammanslagningen lyckats. Må bina i drönarsamhället fröjdas över sin nya drottning. Jag är så klart nyfiken över hur det står till därinne, i det nya sammanslagna samhället. Men jag får sansa mig. Nu behöver de lugn och ro. Själv får jag fantisera, tråda ramar och börja planera för sommarens nya avläggare.

Mysteriet med den försvunna drottningen

I dag inspekterade jag och tonårsdottern kuporna för första gången sedan binas flytt från Halland till Göteborg. I den första kupan hittade vi utan problem den vitmarkerade drottningen. Hon är från Argentina, och vi kallar henne Drottning Evita.

Drottning Evita, vår flitiga hjältinna.

Evitas samhälle "kom igång" direkt efter flytten, och har också dragit ner allt foder som vi gav i förrgår kväll. Vid inspektionen i dag fann vi dessutom tre fulla honungsramar och honung i kanten på flera av yngelramarna.

Evitas bin hade redan hunnit bygga ut 4 av de nya mellanväggarna som vi satte till i lördags i den nya yngelrums-lådan. Ytterligare två ramar var delvis utbyggda. Det fanns massor av täckta yngel och inga viseceller, förutom några tomma sådana. Antar att de var någon slags övningsbyggen.

I det andra samhället, det som verkat lite förvirrat, så hittade vi inte drottningen. Däremot upptäckte vi flera viseceller med vit fodersaft i sig. Det fanns dock många bin i kupan och många täckta yngel, så det kan inte ha varit länge sedan en drottning fanns på plats.

Två viseceller, alltså celler för blivande drottningar. Den övre var tom, men den undre innehöll vit fodersaft, även om det inte syns riktigt på bilden. Lägg också märke till det lilla biet till höger. Håller hon på att städa?

Kanske strök drottningen med i flytten? Vår blå drottning från Mölnlycke, som jag tänkt döpa till Wendela efter folkhögskolan Wendelsberg i Mölnlycke. För 18 år sedan läste jag ekologi och miljövård i ett år på Wendelsberg, och därför tyckte jag Wendela var ett passande namn på en drottning från samma ort.

Nåväl... när jag efter flytten i lördags skulle sätta på en ny låda med outbyggda ramar på Wendelas samhälle, så fick jag borsta bort massor av bin från lådans kant för att inte klämma några. Kanske borstade jag till Drottning Wendela också? Kanske lite för hårt? Hamnade hon utanför och försvann?

Borta verkar hon i alla fall vara. Så klart kan hon ha gömt sig nere i kanten vid botten, men vi tittade väldigt noga och eftersom det finns viseceller med vit fodersaft i antar jag att hon är förlorad.

Förmodligen är vårt enda val just nu att vänta på att det kommer en ny drottning av sig själv, och sedan se hur det går. Den kommer i så fall att fripara sig med våra italienska grannar och det är bara att hoppas på att det blir snälla avkommor. Vi är ju nybörjare och vill verkligen ha snälla bin.

Det kommer ju att ta lite tid innan en eventuell ny drottning är igång och lägger ägg. Frågan är om vi ska sätta in några yngelramar från det andra samhället så att vi håller igång produktionen av nya bin? Jag har skrivit till mannen vi köpte bina av och frågat om råd och hoppas på svar snart.

Och om drottningen skulle vara kvar fast vi inte hittade henne så är frågan vad vi ska göra då? Kommer bina att svärma? Eller kommer hon att ha ihjäl larverna i visecellerna nu när de fått så mycket mer plats? Funderingarna är många.

Trettonårig dotter inspekterar yngelrum hos Drottning Evita.

Samhället som verkar vara drottninglöst hade bara en helt full honungsram i dag (medan det andra hade tre). Det fanns dock lite honung i kanten på flera andra ramar.

Bina i detta samhälle hade knappt rört fodret jag gav i söndags, men i dag bytte jag ut foderballongen mot den jag använt till det andra samhället, eftersom jag funderade om det kanske var något fel på ballongen eller brädan med "ventilen". I morgon ska jag se om bina börjat dra ner sockerlösningen.

Det drottninglösa samhället har varit mycket flitigt när det gäller att bygga ut mellanväggarna - åtta mellanväggar var redan helt utbyggda. På tre dagar.

I övrigt är vi jätteglada och nöjda med bina. De jobbar på dagarna i ända, och det är verkligen kul att sitta och titta på dem. Förundras.

I går, när tonårsdottern var hemma med feber och våldsam förkylning, så satt hon ändå ute i trädgården, insvept i duntäcke, och tittade på fluster-skådespelet i timmar. Vilken fantastisk bisyssla!

Bina var också väldigt snälla när vi jobbade med dem. Inga stick. Men samhället som verkar vara utan drottning är lite mer "surrigt" än det andra. Kanske blir det så när man saknar sin monark.