Höghusbygge

Snart ska jag och tonårsdottern åka iväg på lajv och leka med kämpar, troll, alver, orcher, häxor, knytt och annat mysko, och då gäller det att förbereda så att bina är sysselsatta medan vi är borta. Lilldottern och mannen stannar hemma, men de är måttligt intresserade av bina. I dag blev det alltså på med en ny skattlåda på det starkaste samhället, så nu har vi ett riktigt höghus! 

Den nya lådan är nummer tre från botten. De två understa är yngelrum. När man sätter på en ny skattlåda har jag lärt mig att den ska placeras som den understa av skattlådorna. Den äldsta ska vara överst. 

Vana biodlare lägger kanske märke till att handtagen sitter fram på mina lådor. Bak också givetvis, fast det inte syns på bilden. Det vanligaste är att lådorna placeras så att handtagen hamnar på sidorna, vilket innebär att ramarna löper i samma riktning som framsidan. Detta sätt att placera ramar/lådor kallas varmbygge och är vanligast. 

Jag kör istället med den placeringsmetod som kallas kallbygge, och jag gör det året om. På vintern är kallbygge extra praktiskt eftersom det motverkar kondens och andra fuktrelaterade problem. Bigubben som jag köpte mina bin av körde med kallbygge året om, så jag har fortsatt med det. Vissa tycker att det är opraktiskt om man ser till det ergonomiska, men jag har ju vant mig vid detta och det funkar bra för mig. 

Andra observanta bloggläsare ser kanske också något vitt runt kupbenen. Det är äggskal. Jag har placerat det där för att det sägs försvåra för myror att ta sig in i kupan. Jag har massor med myror på tomten, alla sorter, och hittills har mina kupor klarat sig från myrattacker.  

I mina andra kupor som står på berget intill finns det ännu mer myror, så där använder jag även kanel som jag strör ut runt kupbenen. Det sägs förvirra myrorna, och ja, även dessa kupor har skonats från myror. Så vem vet - gamla husmodersknep kanske verkligen fungerar!

Skattlåda nummer två

Här kommer vännen Nancy med den nya skattlådan!

Mitt ena samhälle har jobbat väldigt kvickt och fick i dag en ny skattlåda. Den första lådan, som bara bestod av mellanväggar, fick de för knappt en vecka sedan. På denna korta tid har de byggt ut samtliga ramar och fyllt på med en hel del honung.

Allt verkade okej i kupan. Mycket av  både yngel och mat. En och annan drottningcell hittade jag, men än så länge verkar de bara vara övningsbyggen, för ingen innehåll ägg eller fodersaft. Allt väl så långt!

Jag såg också att drönarramen som sattes i för en knapp vecka sedan har blivit fullt utbyggd och jag kunde se små ägg i cellerna. Drönarramen är tredelad, och egentligen skulle jag tagit bort bygget i en av de tre delarna, men i all iver och förundran glömde jag det. Så det blir till att ta två delar nästa gång jag öppnar kupan, om en vecka ungefär.

Titta så mycket fint täckt yngel!
Och på kupkniven syns några drottningceller som jag tog bort.

En liten drottningcell till på kupkniven...

Nu ska bina få att göra - ny låda med bara mellanväggar!

Vårens första skattlådor + drönarutskärning

 

I dag har vårens första skattlådor äntligen kommit på plats. Bina övervintrade på en låda, den första maj fick de en andra yngellåda, och i dag satte jag alltså på första skattlådan på båda mina samhällen. I det ena samhället var detta nog i sista stund - bistyrkan var rejäl, det fanns massor av yngel i båda lådorna. 

Fint nybyggt vax, täckt yngel och nere till höger öppet yngel.

I det starka samhället hade bina också börjat öva på att bygga svärmceller. Dock inga som stiftats än, och nu håller jag tummarna för att de inte ska svärma. Så småningom kommer den, min första svärm, men detta är ju bara min andra vår som biodlare så jag väntar gärna ett tag till.

Pusten matas med torv och säckväv.

Samtidigt som skattlådan åkte på passade jag på att ta ut drömarramen som jag satte in i ena samhället i början av maj. Det andra samhället fick ingen drönarram då eftersom jag ville att det skulle ta sig lite i bistyrka först. Drönarramen används för att hålla förekomsten av varroa-kvalster nere. Dessa kvalster förökar sig inne i yngelcellerna och helst då i drönarceller eftersom de är rymligare. Därför kan man sätta in speciella ramar som bina bygger drönarceller på, och sedan helt sonika skära bort hela bitar med täckta yngel.

Ett litet bi söker skydd i ett ledigt hål bland täckta drönarceller. 

Har man som jag en tredelad drönarram är det bäst att skära bort en bit var sjunde dag, men jag hade missat detta mitt i alla andra tankar som flyger omkring i huvudet denna härliga vår. Så i dag blev det till att ta bort hela alltet. Det funkar bra det med, hoppas jag.

Hej då drönare, hej då kvalster!

Min treåriga dotter tog detta fina kort på mig. 
Hon älskar att plåta, kanske blir hon fotograf.

Drottning Regina antagen!

Drottning Regina, märkt med en vit prick.

Regina heter hon. Vår nya drottning på berget. Tonårsdottern och jag funderade länge över hennes namn, och eftersom dottern i fråga har en förkärlek för latin föll namnvalet på Regina, som betyder just drottning på latin. I Sverige är det i skrivande stund 4656 kvinnor och en man som bär detta namn. Och en bidrottning, nämligen vår.

I dag tog jag mig en titt i avläggaren som gjordes förra onsdagen, för att se om bina antagit den kära Regina. Och det hade dom. Hon promenerade lugnt omkring på en vaxkaka, och jag tror till och med att hon lade ett ägg medan jag tittade på.

Regina och en liten del av hennes stora familj.

Några ägg såg jag dock inte, som vanligt. Kanske dags att köpa nya glasögon, det är nog över ett år sedan lillflickan hade sönder mina välbehövliga synhjälpmedel.

Jag passade på att skaka ner några ungbin från ett av våra andra samhällen i Reginas avläggare. Den fick dessutom en ny ram med täckt yngel. Allt enligt min drottningodlares recept.

Här på berget huserar vårt nya samhälle.

Och den ljuvliga ljungen har börjat blomma.

I våra andra två kupor är det full rulle. Det verkar som att ljungdraget har börjat så smått, för de senaste dagarna har det byggts ut för fullt och skattlådorna börjar fyllas på med honung i rasande takt. Jag fick till och med sätta på en ny skattlåda på ett av samhällena i dag.

Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot slutskattningen. Ljunghonungen ska vara delikat, men ack så svår att slunga.

Livet i barnkammaren

Jag har nu lärt känna bina så pass mycket att jag kan lyfta på kupans täckbrädor upptill och kika ner utan att behöva ha skyddskläder eller blåsa in rök. Långsamma, lugna rörelser är hemligheten för att bibehålla friden.

Men när jag ska ner och rota bland ramarna vill jag ha skyddskläder - det kommer jag nog alltid att ha - och jag använder också rökpusten.

Jag börjar med att lyfta på en av täckbrädorna och puffa in lite rök. Sedan stänger jag till igen och låter bina vara någon minut innan jag öppnar helt. Bina tror det är skogsbrand på gång och börjar äta honung för att vara mätta om ifall att de skulle behöva flyga undan branden.

Det luktar brandrök... Bäst att fylla magen ordentligt!

Nu kan jag börja lyfta upp ramarna och inspektera. Bina sitter snällt på ramarna och äter, och när de är klara är de ganska snälla, mätta bin är nämligen inte sticklystna. Och om något bi ändå skulle bli det så maskerar röken det doftämne som biet skickar ut och som kan få fler bin att ilskna till och gå till attack.

I går öppnade jag kupan hos Drottning Evita. Det var en vecka sedan sist, och egentligen är det väl inte jättebra att gå ner och störa bina så ofta. Men jag ville sätta på första skattlådan, den låda det ska bli honung i och som drottningen inte får gå upp i.

När jag fick bina för två veckor sedan satt de bara på en låda, och redan samma dag fick de direkt en ny låda ovanpå. Denna får drottningen gå upp och lägga ägg i. Men först var ju bina tvungna att bygga ut ramarna med vax, och det har de gjort med bravur. Honung har de också fixat dit.

Vid gårdagens inspektion hittade jag till min stora glädje drottning Evita uppe bland de nya ramarna, och nu hoppas jag att hon ska börja lägga ägg där snart. Jag lyckades inte se några ägg än, men äggen är pyttesmå, runt 2 millimeter och nästan genomskinliga, min syn är inte den bästa och dessutom var det nästan mörkt ute.

I mitten till höger syns drottning Evita .

Hon är märkt med en vit prick.

Vad jag däremot såg var larver, så det är nog inga problem med Evitas äggläggning. Larverna hittade jag i nedre yngelrummet, tillsammans med massor av täckta yngel.

Biet utvecklas först från ägg till larv, och när larven är tillräckligt stor täcks cellen över med ett och larven förpuppas. Bina i kupan "ruvar" de täckta yngelcellerna så de håller rätt temperatur. Tre veckor efter att ägget lagts är biet fullbildat. Då gnager det sönder locket på cellen och börjar sin långa arbetskarriär i kupan.

Evitas larver som snart ska täckas, tillsammans med redan täckta celler och flitiga döttrar som hjälper till att hålla ynglen mätta och lagom varma.

Vid gårdagens inspektion passade jag på byta ut den översta lådan på Evitas yngelrum, eftersom den var omålad och jag nu fixat en nymålad låda. Första skattlådan kom också på som planerat. Dock tror jag det dröjer innan det blir någon honung i den, först ska de ju bygga ut 11 ramar och fylla upp lådan under med tillräckligt mycket honung.

Även på det viselösa samhället bytte jag ut en omålad låda mot en målad. Det var skattlådan jag satte på förra veckan. Bina har hittat dit men ännu inte börjat bygga ut den.

Eftersom det är dags för den nya drottningen att göra entré vilken dag som helst ville jag inte ner och rota i yngelrummet hos de viselösa. Ska försöka låta bli i två veckor till, sedan ska det bli spännande att öppna och se om vi kan hitta någon ny drottning.

Evitas kupa till vänster fick ny målad låda (i mitten) och de viselösa fick en nymålad överst. Hoppas jag hinner måla några fler till helgen, omålat är inte optimalt.

Honung, gudarnas guld.

För nio dagar sedan, dagen efter att mina två samhällen flyttade från Halland till Göteborg, så satte vi till en andra yngellåda med 11 ramar outbyggda mellanväggar till våra båda samhällen.

Ramarna är nu fullt utbyggda hos dem båda och det viselösa samhället fick en skattlåda i HLS-format för några dagar sedan. Bina har hittat upp, men inte börjat bygga ut än.

I dag kunde jag inte låta bli att försiktigt kika in i Evitas kupa för att se vad som hänt i de nyutbyggda ramarna. Till min stora glädje fann jag att flera av ramarnas ytterkanter börjat fyllas med honung. Vilken ljuvlig syn och himlastormande doft! Hoppas nu också att drottningen hittar upp i den nya yngellådan snart.

Honung!

Den här honungen är inte tänkt att hamna i människomagar utan får stanna hos bina. Så fort jag trådat och vaxat klart en laddning ramar ska en skattlåda på även på Evitas kupa.