Slungtime

Eftersom tonårsdottern börjat flaxa runt på egna vingar med egna vänner har våran tid tillsammans denna sommar blivit knapp. Visserligen har vi farit till Skåneland tillsammans, men då hade vi med tvååriga lilltjejen, och det blev knappast någon tid över för oss två att bara vara.

Därför kände jag i förrgår att jag nästföljande dag ville göra något mysigt med bara tonårsdottern. Hon fick föreslå vad. "Slunga honung", tyckte hon. Och eftersom vi på ovan nämnda Skåneturné hade impulsköpt en treramars handvevad slunga så var det bara att börja planera. Hur gör man nu när man slungar honung?

Vi är noviser. Som biodlare har vi mest koncentrat oss på att bina ska må bra och att de har fungerande drottningar. Det där med honung har varit sekundärt för oss. Men visst, det fanns ett par täckta ramar i kuporna, det visste jag. Så det var bara att ta tjuren vid hornen och våga sätta igång.

Steg ett blev sanering av slungrummet. Vi städade nitiskt, säkert en halv dag. Förberedde noga med rena handdukar, brickor, redskap, silar och hinkar. Diskade ur slungan extremt noga, bara för att vara säkra på att den skulle vara superren, även om den faktiskt var ren från början.

Eftersom vår slunga rymmer tre ramar bestämde vi oss för att börja med det. Att ta ramarna från kuporna var lättare än väntat, bina brydde sig inte ett dugg. Sedan var det dags att ta bort vaxlocken med avtäckningsgaffeln, vilket gick smidigt och bra. Vi nästan slogs om att få göra det, tonåringen och jag.

Dags att täcka av ramarna.

Tonårsdotter med avtäckningsgaffel i högst hugg.

Med en avtäckningsgaffel kommer man långt.

När ramarna väl var på plats i slungan började vi lite försiktigt att slunga. Sedan vände vi på ramarna och slungade tills ramarna var tomma på den sida som var utåt.

Ramar på plats. Sätt igång, men gör det försiktigt!

Sedan blev det vändning av ramar igen, för att slunga ur det sista ur den sida vi hade börjat med. Vi ville inte slunga den första sidan för hårt i början, för vi ville inte att vaxkakan skulle gå sönder.

Allt gick bra. Att tappa upp honungen från slunga till hink var ett magiskt ögonblick för oss båda. I den stund som vi öppnade kranen och lät honungen rinna ner i hinken var jag i ett tillstånd av total lycka.

Första honungen kommer ut ur slungan.

Ett magiskt ögonblick för mig och stordottern.

Osilad honung...

... som grovsilas.

En tom hink kapas av sötsugen tvååring....

... medan Mamma och Storasyrran finsilar...

... och den silade honungen tar plats i en ny hink.

Och i dag, ett dygn efter slungningen, så skummade vi honungen och tappade den på burkar och flaskor. Nästan sju kilo blev det på våra tre ramar. Och honungen, ja den smakar himmelskt. Vi är så stolta!

I en del burkar lade jag ner en bit vaxkaka tillsammans med honungen. Det här med vaxkakor har en speciell plats i mitt hjärta. Från barndomen så klart. Vi hade en granne som var biodlare, och jag minns hur vi ibland brukade få vaxkakor med honung att tugga på. Det var en speciell känsla som ger mig söta mjuka känslominnen än i dag.

Vi valde att vaxkakorna i våra honungsburkar skulle bestå av helt vildbyggt vax. I våra forna drönarramar har bina vildbyggt fina honungsceller i större format, och just detta vax fick åka ner i våra honungsburkar.

Vildbyggd vaxkaka med honung. för extra knorr i honungsburkarna.

Känslan efter att vi slungat vår första honung är stillsamt extatisk. Vi är glada, stolta och förundrade. Och vår honung, vår allra första honung, den smakar som himmelriket. Tänk att våra små bin kan framställa något så underbart.

En del av vår första honungsskörd.