Myrinvasion och en förnimmelse av brand

Tonårsdottern kom i förrgår kväll hem från Tjörn, och det första hon gjorde var att springa upp på berget för att kolla in avläggaren som jag gjort tidigare på dagen. Ganska snabbt hördes ett vrål som ekade mellan klippblocken:

"MYROR! MYRINVASION!"

Jag fick eld i baken. Nu gällde det att mobilisera. Fram med tjärburken och kanelpåsen. Väl uppe på berget såg jag bara ett par pyttesmå svarta myror som förvirrat irrade omkring på kupan och täckbrädorna. "När jag kom var de var minst hundra uppe på kupan, men jag borstade bort dem", insisterade dottern.

Det sista jag vill är att mitt livs första avläggare ska bli myrbo. Eller att honungen däri ska bli myrmat. Eftersom myror inte sägs gilla kanel blev mitt första drag att strö kanel runt alla kupbenen. För säkerhets skull gned jag in även insidan av kupans lock med kanel. "Mmmmmm.... Ganska god doft faktiskt, hoppas bara bina tycker detsamma", tänkte jag. De verkade dock inte bry sig överhuvudtaget.

Steg två blev att blaska på tjockt med tjära på alla kupbenen. "Försöker myrorna ta sig upp nu ska de i alla fall inte komma långt, utan istället klibba fast i denna väldoftande sörja", tänkte jag. I min myrbekämpariver passade jag även på att tjära in benen på de andra två kuporna. Glad och nöjd övergick jag sedan till andra sysslor.

När jag väl tänkte gå och lägga mig så sov redan resten av familjen sött. Lugn rådde i huset, en ovanlighet i denna kaosets boning. Jag passade på att vara uppe en stund till, ja tills ögonen gick i kors rentav. Det gäller att passa på att tillvarata tystnaden.

Precis innan jag skulle gå och lägga mig gick jag ut en stund på altanen. Tyckte i mitt trötta sinnestillstånd att det luktade konstigt. Var det kanske brandrök? Brann det någonstans?

Eftersom jag har en mild form av brandfobi väckte jag min stackars sovande man och bad honom lukta. Men "nej, brand luktade det inte alls", grymtade han och somnade om. Jag fick ge mig. Sniffade lite till och gick sedan och lade mig.

I morse fick dramat sin upplösning när jag med morgonkaffet i högsta hugg stapplade ut på altanen och överväldigades av en härlig doft av tjära. Jovisst var det tjära jag känt doften av i går kväll... Tröttheten hade helt enkelt spelat ett spratt med min associationsförmåga. Brandrök? Inte alls. Tjärdoft. Min egen hemmagjorda myrbekämpningskur.