Mannen vi köpte bina från rekommenderade att vi skulle stödfodra med sockerlösning. Detta eftersom bina bara satt på en låda från början, och den nya lådan vi satte på i går innehöll inte några utbyggda ramar utan bara mellanväggar. Mycket för bina att bygga med andra ord, så för att hjälpa dem att hålla ångan uppe fick jag alltså rådet att stödfodra.
Så i kväll hjälptes jag och trettonåringen åt att blanda sockerlösning, tända rökpusten, byta ut två täckbrädor mot en foderbräda, och så på med foderglasventil och foderballong. Vi valde att göra det i skymningen och bina var lugna och fina. Vilken lycka det var att tillsammans med tonårsdottern stå där och pyssla vid kuporna. Vi fick till ett bra teamwork och det kändes helt tryggt, även om vi är ovana båda två.
Våra två samhällena är olika, det märks redan. I det ena är det definitivt mer surr och fler bin, medan det andra verkar lugnare men också ganska harmoniskt. I det sistnämnda såg jag att bina kom hem fullastade med pollen redan i går kväll, medan bina i det förstnämnda mest verkade surra omkring i någon slags förvirring.
Nåväl, utfodringen gick bra, hoppas jag. Jag kunde inte låta bli att lyfta upp några ramar i den nya lådan med mellanväggar som sattes ner i går. Det var fantastiskt att se att bina redan börjat bygga ut dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar