Efter att ha läst och läst och läst fick vi behov av närkontakt med de förunderliga flygande varelserna. Tänk om det skulle visa sig att vi inte alls gillade bin när vi väl såg dem på nära håll? Tänk om dottern, som börjat tjata om att vi skulle skaffa ett samhälle eller två, skulle visa sig livrädd när hon stod öga mot öga med alla dessa tiotusentals individer som bebor en kupa? Eller om jag skulle göra det?
Dotter och jag. Skyddskläder är bra. Kjol och flip-flops funkade också.
Det blev helt enkelt dags att testa. Efter lite efterforskningar på nätet fick jag kontakt med en trevlig man som bjöd in oss till sin bigård vid Sjöbergen i Göteborg. Sjöbergen är ett underbart område, en unik pärla nära Älvsborgsbron med odlingslotter, duvslag, kaninfarmar och en och annan bigård. Här samsas också alla slags människor, varav en hel del småudda men befriande kantstötta.
Det var en varm dag, och jag såg verkligen fram emot ett spännande möte med bina. Det slog mig inte in att kjol och flip-flops kanske inte var den bästa klädseln när man ska in och rota i bikupor för första gången i sitt liv. Men det gick bra. Bina var snälla. Jag och dottern fick låna skyddsjackor och tillsammans med den vänlige biodlarmannen gick vi igenom flera av kuporna. Vi lärde oss mycket, och besöket avslutades med att vi fick slunga egen honung att ta med hem. Det var en underbar dag, och drömmen fortsatte att spira.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar