Honung med sting!

Honung från dagens skörd, ljussatt av solen. Grovsilad och på väg ner i finsilen.

Vår första honung gick åt alldeles för snabbt, så i dag bestämde vi oss för att slunga lite ny. Jag lyckades övertala dottern att ha stövlar istället för flip-flops, vilket nog var tur. Men tjocka byxor hade hon inte, något vi snart skulle bli varse om.

Förutom att skatta honung ville vi passa på att kolla igenom båda samhällena noga eftersom en annan hisingsbiodlare fångat in en svärm i grannskapet för en vecka sedan. Det kunde väl inte vara en svärm från vår bigård? Lite orolig blev jag faktiskt, eftersom jag inte vet någon annan biodlare nära den plats som svärmen hittades på.

När vi skattade senast, för 11 dagar sedan, fanns det både ägg och små yngel i båda kuporna, och inga viseceller. Drottningarna höll sig undan, men vi letade inte heller särskilt efter dem, utan var helt koncentrerade på att skatta honung.

Den här gången såg vi inte heller till drottningarna. Men även viseceller lyste med sin frånvaro, vilket kan ses som ett tecken på att drottningen är kvar i kupan och vid god vigör. Det fanns även ägg och massor av yngel i båda kuporna. Så svärmen, den kan inte ha kommit från oss. Skönt, jag kunde pusta ut. Visst kommer våra bin att svärma någon gång, men jag vill helst slippa det under mitt första år som biodlare.

Tillbax till honungsskattningen. Efter att vi tagit första honungsramen från Evitas kupa blev någon av donnorna sur och passade på att sätta sin gadd rakt i benet på tonårsdottern, strax nedanför knäskålen. Aj aj, hennes första stick! Det satte sig ordentligt, delvis på grund av att hon gick klädd i tights modell strumpbyxa istället för tjocka byxor som sig bör.

Efter ett tag var det dags för en ny attack. Jag hade då tagit ytterligare en honungsram, och ett helt gäng bin flög efter tonåringen med siktet inställt på hennes försvarslösa ben. Det blev tre stick till runt knäet. Det enda hon fick ur sig var "vad har de emot mig egentligen?" Tja, "förutom att vi stjäl deras vinterförråd av mat så vet jag inte", tänkte jag. Och själv hade jag tjocka byxor och klarade mig fint.

Till saken hör också att dottern strax innan vi gick ner till kuporna hade haft en intensiv kel-session med vår katt Luna. Hon hade suttit med knäet, just det knä där hon blev stucken, mot katten och klappat så mycket att massor av Luna-päls fällts av mot tightsen. Kanske trodde bina helt enkelt att hon var en stor katt.

Tonårsdotter eller Luna-katt?

Bina kanske inte visste skillnaden.

Trots sveda och värk tog dottern det hela med gott mod och vi fortsatte arbetet. Wendela den andres samhälle fick bidra med ännu en täckt honungsram, sedan var det dags att slunga, tre ramar totalt. Det fanns massor av honung kvar i kuporna, men vi lämnade kvar den till nästa skattningsomgång i september.

Medan vi ändå höll på tog jag en ram med täckt yngel och en bunke ungbin från Wendela den andres kupa och hade ner i avläggaren på berget. Hoppas det kan fungera som en bra förstärkning för vår nya drottning Regina.

Lite mer täckt yngel till Reginas avläggare.

Väl inne i huset igen blev det dags att ta hand om honungen. Nu har vi fått in lite rutin, så både avtäckning, slungning och silning gick som en dans. Sex kilo till blev det denna gång. I övermorgon kommer min mamma med man hit från Skåne, och det ska bli så härligt att bjuda dem på purfärsk honung från vårt paradis i Hästevik.

På vägen upp ska Mamma med man stanna på min biredskapsbutik Joel Svenssons vaxfabrik och hämta upp lite smått och gott till mig. Dottern har bett mig lägga till en sak på beställningslistan. Ett par sådana där fina vita bi-byxor. Jag tror hon lärt sig att tights inte lämpar sig i bigården, och förhoppningsvis slipper vi även flip-flops där framöver.