Vår första skörd honung har nu börjat landa i magarna hos nära, kära och bekanta. Några grannar har också köpt, efter att jag satte upp en skylt med texten "Nyslungad honung från vår egen bigård" på vägen vid vår uppfart.
Det är så härligt att höra omdömena från dem som smakat detta flytande guld. Min kollega Anneli ringlar honungen över yoghurt på kvällarna och säger att den helar och gör att hon slipper mardrömmar. Det är sann magi det, inte sant?
Och i dag sålde vi vår sista burk nyslungat med vaxkaka till min kollega Carina Ikonen Nilsson i Färgelanda. Jag skriver kollega, inte för att vi jobbar på samma ställe, utan för att vi arbetar för samma sak: att öka allmänhetens kunskap om psykisk ohälsa och jobba mot fördomar och stigma. Vi är båda, liksom kollegan Anneli ovan, ambassadörer inom regeringsuppdraget Hjärnkoll, en nationell upplysningskampanj som just nu pågår. Mer om Hjärnkoll kan du läsa om du klickar här.
Jag tipsade Carina om att hon kunde ge delar av vaxkakan som godis till sina barn. Hon hann dock före själv och fastnade direkt för denna delikatess, så vi får se om det blir något över till hennes barn...
Sista burken nyslungat, på väg från Hästevik till sitt nya hem i Färgelanda.
Rykten gör gällande att burken redan efter en dag inte längre är lika full...
Det roliga med Carina är att hon blivit väldigt intresserad av bin och biodling och att hon börjat drömma om egna bin, precis så som jag och tonårsdottern började göra förra sommaren. Då kändes egna bin som en ouppnålig dröm, men nu står vi här med två fina samhällen och en avläggare. Kanske blir även Carina biodlare framöver. Hennes tankar om vår honung och sina egna bidrömmar kan ni läsa på hennes blogg "Jag föredrar att kalla mig impulsiv"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar