Salvkok på intuition

Min egen salva, med ringblomma, bivax, olivolja och honung.

Efter honungsskörden blir det massor av avtäckningsvax över, alltså det vax som bina använt till att försluta vaxcellerna med när honungen är mogen.

Vid vår förra skörd gick allt avtäckningsvax åt snabbt. Jag och döttrarna tuggade helt enkelt i oss denna honungsblandade delikatess som kan liknas vid tuggummi. När honungen är uppmumsad och man tröttnat på tuggandet spottar man ut vaxet.

Denna gång ville jag göra något mer med avtäckningsvaxet, och tidigare i dag fick jag ett infall och satte igång med att göra en egen salva. Utan recept, men med desto mer intuition.

Bivax är en fantastisk råvara som både skyddar och vårdar huden. Just avtäckningsvaxet är extra bra att göra salva på. Vax som man köper kan om man har otur innehålla små spår av de bekämpningsmedel många biodlare använder sig av för att bekämpa varroakvalster. Avtäckningsvaxet däremot, det är garanterat nyproducerat och är det renaste, finaste och mest naturliga vax man kan få.

Redan för någon vecka sedan plockade jag ringblommor i trädgården och lade i en burk med olivolja. Burken ställde jag i ett soligt fönster, och i dag var oljan vackert orangefärgad.

Ringblomman, Calendula officinalis, har en lång tradition inom folkmedicinen, och jag har i många år använt ringblomssalvor till både mig själv och barnen, exempelvis vid eksem, sår, torr hud och andra hudåkommor.

Nu blandade jag ringblomsoljan med honungsindränkt avtäckningsvax i ett vattenbad på spisen. Sedan silade jag blandningen och rörde ner i en burk. Det blev precis lagom mycket att fylla i en salvburk som precis tagit slut.

Resultatet blev en ljuvlig honungsdoftande salva, som jag nu impregnerat både mig själv och lilldottern med. Vi luktar så gott att man nästan vill äta upp oss. Och salvan, ja den går att äta den med. Naturlig hudvård när den är som bäst!

Honung med sting!

Honung från dagens skörd, ljussatt av solen. Grovsilad och på väg ner i finsilen.

Vår första honung gick åt alldeles för snabbt, så i dag bestämde vi oss för att slunga lite ny. Jag lyckades övertala dottern att ha stövlar istället för flip-flops, vilket nog var tur. Men tjocka byxor hade hon inte, något vi snart skulle bli varse om.

Förutom att skatta honung ville vi passa på att kolla igenom båda samhällena noga eftersom en annan hisingsbiodlare fångat in en svärm i grannskapet för en vecka sedan. Det kunde väl inte vara en svärm från vår bigård? Lite orolig blev jag faktiskt, eftersom jag inte vet någon annan biodlare nära den plats som svärmen hittades på.

När vi skattade senast, för 11 dagar sedan, fanns det både ägg och små yngel i båda kuporna, och inga viseceller. Drottningarna höll sig undan, men vi letade inte heller särskilt efter dem, utan var helt koncentrerade på att skatta honung.

Den här gången såg vi inte heller till drottningarna. Men även viseceller lyste med sin frånvaro, vilket kan ses som ett tecken på att drottningen är kvar i kupan och vid god vigör. Det fanns även ägg och massor av yngel i båda kuporna. Så svärmen, den kan inte ha kommit från oss. Skönt, jag kunde pusta ut. Visst kommer våra bin att svärma någon gång, men jag vill helst slippa det under mitt första år som biodlare.

Tillbax till honungsskattningen. Efter att vi tagit första honungsramen från Evitas kupa blev någon av donnorna sur och passade på att sätta sin gadd rakt i benet på tonårsdottern, strax nedanför knäskålen. Aj aj, hennes första stick! Det satte sig ordentligt, delvis på grund av att hon gick klädd i tights modell strumpbyxa istället för tjocka byxor som sig bör.

Efter ett tag var det dags för en ny attack. Jag hade då tagit ytterligare en honungsram, och ett helt gäng bin flög efter tonåringen med siktet inställt på hennes försvarslösa ben. Det blev tre stick till runt knäet. Det enda hon fick ur sig var "vad har de emot mig egentligen?" Tja, "förutom att vi stjäl deras vinterförråd av mat så vet jag inte", tänkte jag. Och själv hade jag tjocka byxor och klarade mig fint.

Till saken hör också att dottern strax innan vi gick ner till kuporna hade haft en intensiv kel-session med vår katt Luna. Hon hade suttit med knäet, just det knä där hon blev stucken, mot katten och klappat så mycket att massor av Luna-päls fällts av mot tightsen. Kanske trodde bina helt enkelt att hon var en stor katt.

Tonårsdotter eller Luna-katt?

Bina kanske inte visste skillnaden.

Trots sveda och värk tog dottern det hela med gott mod och vi fortsatte arbetet. Wendela den andres samhälle fick bidra med ännu en täckt honungsram, sedan var det dags att slunga, tre ramar totalt. Det fanns massor av honung kvar i kuporna, men vi lämnade kvar den till nästa skattningsomgång i september.

Medan vi ändå höll på tog jag en ram med täckt yngel och en bunke ungbin från Wendela den andres kupa och hade ner i avläggaren på berget. Hoppas det kan fungera som en bra förstärkning för vår nya drottning Regina.

Lite mer täckt yngel till Reginas avläggare.

Väl inne i huset igen blev det dags att ta hand om honungen. Nu har vi fått in lite rutin, så både avtäckning, slungning och silning gick som en dans. Sex kilo till blev det denna gång. I övermorgon kommer min mamma med man hit från Skåne, och det ska bli så härligt att bjuda dem på purfärsk honung från vårt paradis i Hästevik.

På vägen upp ska Mamma med man stanna på min biredskapsbutik Joel Svenssons vaxfabrik och hämta upp lite smått och gott till mig. Dottern har bett mig lägga till en sak på beställningslistan. Ett par sådana där fina vita bi-byxor. Jag tror hon lärt sig att tights inte lämpar sig i bigården, och förhoppningsvis slipper vi även flip-flops där framöver.

Miljoner lila underverk

Nu blommar ljungen på bergen som omger oss. Jag älskar den mjukt lila färgen som sprakar av liv. Tjejerna jobbar för fullt, både med ljung och annat, det vittnar deras välfyllda pollenbyxor om när de återvänder till kupan efter en flygtur. Knallorange, gul och beigefärgad har deras pollenskörd varit de senaste dagarna.

En flitig arbetarinna.

Gänget på berget

Medan man och lilldotter sov middag denna sköna söndag passade jag och tonårsdottern på att kolla till hur det gått med vår avläggare på berget.

Så länge detta gäng inte består av så många individer tänkte vi skippa rökpusten och istället bara använda vatten från en blomspruta för att lugna ner bina vid behov. Det fungerade utmärkt.

Dotterns skomundering denna dag var, trots mina protester, flipflops. Utan strumpor. Ni som tycker det verkar vansinnigt - försök gärna att övertala en envis tonåring som bestämt sig...

Nåväl, det gick bra det också, lyckligtvis. Bina var väldigt snälla och visade ingen tillstymmelse till att vilja stickas.

Dagsläget för vår första avläggare: tre yngelramar,

två mellanväggar under utbyggnad och en foderbox.

Allt verkade vara i sin ordning inne i kupan. Nya yngel fanns, så drottningen måste ha kommit igång med äggläggningen. Bina har också börjat bygga ut vax på de två mellanväggarna som vi satte in då avläggaren gjordes.

Ett och annat flygbi passerar också genom den lilla flusteröppningen. Vi har bara öppet ungefär en centimeter, bland annat för att det då är lättare för bina att försvara sig mot inkräktare. Och eftersom de flesta bin i den här kupan är ungbin som inte flyger ut än har det inte blivit någon trängsel i öppningen.

Drottning Regina jobbar på.

Från blommor till magar

Vår första skörd honung har nu börjat landa i magarna hos nära, kära och bekanta. Några grannar har också köpt, efter att jag satte upp en skylt med texten "Nyslungad honung från vår egen bigård" på vägen vid vår uppfart.

Det är så härligt att höra omdömena från dem som smakat detta flytande guld. Min kollega Anneli ringlar honungen över yoghurt på kvällarna och säger att den helar och gör att hon slipper mardrömmar. Det är sann magi det, inte sant?

Och i dag sålde vi vår sista burk nyslungat med vaxkaka till min kollega Carina Ikonen Nilsson i Färgelanda. Jag skriver kollega, inte för att vi jobbar på samma ställe, utan för att vi arbetar för samma sak: att öka allmänhetens kunskap om psykisk ohälsa och jobba mot fördomar och stigma. Vi är båda, liksom kollegan Anneli ovan, ambassadörer inom regeringsuppdraget Hjärnkoll, en nationell upplysningskampanj som just nu pågår. Mer om Hjärnkoll kan du läsa om du klickar här.

Jag tipsade Carina om att hon kunde ge delar av vaxkakan som godis till sina barn. Hon hann dock före själv och fastnade direkt för denna delikatess, så vi får se om det blir något över till hennes barn...

Sista burken nyslungat, på väg från Hästevik till sitt nya hem i Färgelanda.

Rykten gör gällande att burken redan efter en dag inte längre är lika full...

Det roliga med Carina är att hon blivit väldigt intresserad av bin och biodling och att hon börjat drömma om egna bin, precis så som jag och tonårsdottern började göra förra sommaren. Då kändes egna bin som en ouppnålig dröm, men nu står vi här med två fina samhällen och en avläggare. Kanske blir även Carina biodlare framöver. Hennes tankar om vår honung och sina egna bidrömmar kan ni läsa på hennes blogg "Jag föredrar att kalla mig impulsiv"

Drottning Regina antagen!

Drottning Regina, märkt med en vit prick.

Regina heter hon. Vår nya drottning på berget. Tonårsdottern och jag funderade länge över hennes namn, och eftersom dottern i fråga har en förkärlek för latin föll namnvalet på Regina, som betyder just drottning på latin. I Sverige är det i skrivande stund 4656 kvinnor och en man som bär detta namn. Och en bidrottning, nämligen vår.

I dag tog jag mig en titt i avläggaren som gjordes förra onsdagen, för att se om bina antagit den kära Regina. Och det hade dom. Hon promenerade lugnt omkring på en vaxkaka, och jag tror till och med att hon lade ett ägg medan jag tittade på.

Regina och en liten del av hennes stora familj.

Några ägg såg jag dock inte, som vanligt. Kanske dags att köpa nya glasögon, det är nog över ett år sedan lillflickan hade sönder mina välbehövliga synhjälpmedel.

Jag passade på att skaka ner några ungbin från ett av våra andra samhällen i Reginas avläggare. Den fick dessutom en ny ram med täckt yngel. Allt enligt min drottningodlares recept.

Här på berget huserar vårt nya samhälle.

Och den ljuvliga ljungen har börjat blomma.

I våra andra två kupor är det full rulle. Det verkar som att ljungdraget har börjat så smått, för de senaste dagarna har det byggts ut för fullt och skattlådorna börjar fyllas på med honung i rasande takt. Jag fick till och med sätta på en ny skattlåda på ett av samhällena i dag.

Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot slutskattningen. Ljunghonungen ska vara delikat, men ack så svår att slunga.