Ny drottning igång!

Tittade till avläggaren i förrgår och fann två ramar med alldeles nya och fina ägg. Bina har alltså nu fått en ny, egenproducerad drottning, hon är parad och igång med sin stora livsuppgift. Hurra!

Drottningmärkning

Drottning Wendela den andra - äntligen märkt!

I dag gick jag igenom mina tre samhällen noga. I det starkaste har jag en drottning som bina drog upp själva förra sommaren, vi kallar henne Wendela den andre. Vi har sett till henne några gånger, men inte haft något bra tillfälle att färgmärka henne. Under hennes första tid i kupan ville vi helt enkelt inte störa eftersom samhället varit viselöst en längre tid, och när det gått ett tag och vi väl ville märka henne, ja då höll hon sig helt sonika undan.

De senaste veckorna har jag funderat mer och mer över hur dåligt det är att ha en omärkt drottning. Till exempel: om man reser bort och samhället svärmar under tiden så kan detta, med en omärkt drottning, kanske inträffa utan att man ens upptäcker det. 

Att ha en märkt drottning är dessutom bra för att man lättare hittar henne. Man vet även hur gammal hon är eftersom man märker drottningar med olika färger beroende på vilket år de föds. För årets drottningar är det exempelvis gul som gäller. 

I dag när jag gick igenom samhällena var jag extra noga med det starkaste, eftersom dett förra veckan byggde svärmceller som dessutom stiftades och fylldes med fodersaft. Jag gjorde en avläggare för att förhindra svärmning, och det visade sig i dag att det verkade ha hjälpt. Inga nya svärmceller, utan frid och fröjd och flitiga, snälla bin.

Dessutom fick jag syn på drottningen. Jag hade en nålbur i närheten, stängde in henne i den, hämtade en specialmanick för drottningmärkning och flyttade över henne till den och rotade fram den vita märkpennan. Vitt var förra årets färg, vilket var helt rätt eftersom hon föddes förra sommaren. Jag fick till en fin vit prick på henne, och jiiiiihaaa, så var min första drottningmärkning genomförd!

Nålbur, praktiskt verktyd om man vill begränsa drottningen still en stund.

Ett specialglas som används för att märka drottningar. Se så fin vit prick hon fått!

Höghusbygge

Snart ska jag och tonårsdottern åka iväg på lajv och leka med kämpar, troll, alver, orcher, häxor, knytt och annat mysko, och då gäller det att förbereda så att bina är sysselsatta medan vi är borta. Lilldottern och mannen stannar hemma, men de är måttligt intresserade av bina. I dag blev det alltså på med en ny skattlåda på det starkaste samhället, så nu har vi ett riktigt höghus! 

Den nya lådan är nummer tre från botten. De två understa är yngelrum. När man sätter på en ny skattlåda har jag lärt mig att den ska placeras som den understa av skattlådorna. Den äldsta ska vara överst. 

Vana biodlare lägger kanske märke till att handtagen sitter fram på mina lådor. Bak också givetvis, fast det inte syns på bilden. Det vanligaste är att lådorna placeras så att handtagen hamnar på sidorna, vilket innebär att ramarna löper i samma riktning som framsidan. Detta sätt att placera ramar/lådor kallas varmbygge och är vanligast. 

Jag kör istället med den placeringsmetod som kallas kallbygge, och jag gör det året om. På vintern är kallbygge extra praktiskt eftersom det motverkar kondens och andra fuktrelaterade problem. Bigubben som jag köpte mina bin av körde med kallbygge året om, så jag har fortsatt med det. Vissa tycker att det är opraktiskt om man ser till det ergonomiska, men jag har ju vant mig vid detta och det funkar bra för mig. 

Andra observanta bloggläsare ser kanske också något vitt runt kupbenen. Det är äggskal. Jag har placerat det där för att det sägs försvåra för myror att ta sig in i kupan. Jag har massor med myror på tomten, alla sorter, och hittills har mina kupor klarat sig från myrattacker.  

I mina andra kupor som står på berget intill finns det ännu mer myror, så där använder jag även kanel som jag strör ut runt kupbenen. Det sägs förvirra myrorna, och ja, även dessa kupor har skonats från myror. Så vem vet - gamla husmodersknep kanske verkligen fungerar!

Avläggarcheck

Kupkniv och ramtång - mina viktigaste verktyg som biodlare.

I morse kollade jag till avläggaren som jag gjorde i förrgår. Den påbörjade drottningscellen har bina byggt vidare på, så snart är den täckt. Dock har bina inte påbörjat några nya drottningceller vad jag kunde se, detta trots att avläggaren fick ramar med gott om ägg. Nåväl, bina brukar fixa det mesta så jag får väl bara vänta och se.

Samtidigt som jag kollade till avläggaren passade jag på att skaka ner lite nya bin i den. Jag tog dem från modersamhällets skattlådor och hoppas att de ska trivas i sitt nya hem. På eftermiddagen var det full aktivitet kring avläggaren, med många bin som flög både in och ut.

Det vore väl också på sin plats att kolla till modersamhället snart, för att se om manövern med avläggaren dämpat deras svärmlust. Mer plats och mellanväggar att bygga ut fick de i alla fall så jag hoppas de blivit nöjda med det. Tror jag tar mig en titt om en dag eller två.

Attack mot svärmlusten!

Drottningcell med fodersaft. Denna fick följa med till avläggaren.

I går hittade jag en drottningcell fylld med fodersaft i en av mina kupor. Eftersom jag redan har en prima äggläggande drottning där betyder det förmodligen att bina förbereder sig för att svärma. Då tar den gamla drottningen helt sonika halva samhället med sig och lämnar kupan. 

Jag har ingen större lust att jaga en svärm just nu, så istället får jag försöka få bina på andra tankar. Det finns olika strategier för hur man kan gå tillväga, och mitt val föll på att göra en avläggare, alltså att starta upp ett nytt samhälle med yngelramar och bin från de svärmlystna. Då får bina mer plats, och förhoppningsvis bestämmer de sig för att stanna där de är. Eftersom jag tar ut ramar och ersätter med outbyggda mellanväggar som de kan börja bygga ut får de också mer att göra, och även detta kan få dem bort från svärmtankarna.

Drottningcellen som var aktiverad och som jag hittade i går tog jag bort, men i dag fanns det en ny fin cellkropp fylld med fodersaft. Den fick följa med till avläggaren, och förhoppningsvis blir den till en ny bra drottning.

Drottningcellen. Blir detta avläggarens nya härskarinna?

Till avläggaren tog jag: två ramar yngel, två ramar honung, två utbyggda ramar och resten mellanväggar. Avläggaren ställdes på en ny plats en bit från den gamla kupan. Några bin följde med på yngelramarna, men eftersom det behövs ett rejält gäng bin för att hålla ynglet varmt och utfodrat krävdes fler bin. Det är också fullt möjligt att många av bina som kom med på yngelramarna flyger tillbaka till den gamla kupan, det gör alla bin som redan varit ute och flugit. 

Fler bin behövdes alltså i den nya avläggaren, och helst då bin som stannar kvar. En bigubbe har gett mig rådet att ta bin från skattlådorna, alltså lådorna där drottningen inte har tillträde utan där det bara lagras honung. Det är oftast ungbin som håller hus där, och de har ännu inte lämnat kupan. Därför tog jag ramar från skattlådorna och skakade av bin därifrån ner i en plastback. 

Blå IKEA-back är praktiskt att äga. Här är några av bina som skakades ner.

Två-tre liter bin är en ganska bra mängd att tillsätta i avläggaren, men så många kom jag nog inte upp i. Så det blir till att kolla till avläggaren och skaka ner lite fler bin om någon dag igen. 

Bina skakades ner och skyndade sig ner på ramarna. Må de trivas i sitt nya hem!

Nu hoppas jag att mina bin i ursprungskupan känner att de fått lite att göra och att de inte tycker det är så trångt längre. Mina två samhällen har blivit tre, och förhoppningsvis ska de klara sig allihop. Fortsättning följer...

På berget bakom huset står nu ett av mina gamla samhällen + den nya avläggaren. 

Det tredje samhället, det som antagligen ville svärma, står nere i trädgården.

Sommarens första honung

En hel låda är nästan full men honung, så nu ska det snart slungas! Dock måste slungan lagas först, höstens ljunghonung tog knäcken på den och nu uppför den sig skumt. Tur man har en man som gillar att laga manicker...

Svärmlust?

Tog en snabb titt i bikuporna i dag för att inspektera läget och skära bort drönaryngel för att hålla nere varroan. Till min förtjusning såg jag att ena samhället snart har en hel låda honung klar för mig att skörda. Mums!


Båda samhällena har under ett par veckor byggt massor av drottningceller, och det är ingen fara på taket med det så länge de är ostiftade, alltså att drottningen inte lagt ägg i dem.

Ostiftad drottningcell 

MEN i dag hittade jag en drottningcell med fodersaft, vilket med största sannolikhet innebär att det i den finns ett ägg som bina förbereder för att göra till drottning. Alltså ett tecken på att de fått lust att svärma. 

Jag har ingen lust att förlora en massa bin genom svärmning, och det är inte heller så kul om en svärm skulle bosätta sig i grannens skorsten eller liknande. Så i dag blir det till att börja förbereda en ny kupa och göra en avläggare, alltså dela på samhället. Detta + en ny skattlåda på modersamhället hoppas jag ska dämpa svärmlusten. Håll tummarna!

Drottningcell med fodersaft. Bilden togs i våras, 
då ett av mina andra samhällen var viselöst.